Lotta och livet

Vårkänslor

2012-02-10T21:41:00.001+01:00

Kände för lite omväxling så jag gjorde vår på bloggen! Vintern har förvisso precis kommit men snart har halva februari gått. Det är inte så långt kvar till våren...

Vardagslyx

2012-02-10T18:34:00.001+01:00

Tulpanfrossa

Naturen runt knuten

2012-02-10T18:27:00.001+01:00

Det här är nog samhällets mättaste blåmes. Häromdagen stod tre barn på andra sidan rutan och tittade på hur den pickade i sig jordnötter. Helt obekymrad om barnen som pratade och pekade fortsatte den äta. Eftersom de andra fåglarna är lättskrämda har den matplatsen helt för sig själv.

Nu är rådjuren på besök flera gånger om dagen igen. Ett gäng på 4-5 stycken kommer och kalasar på havrekross.

Som ett lån: Del 4

2012-02-09T22:06:00.001+01:00

Julen hos Gunnel blev annorlunda men bättre än vad Camilla vågat hoppats på. Hon saknade Peter något fruktansvärt och lyckades inte få till någon större julglädje. Men för att inte förstöra julstämningen för Thomas och de andra bet hon ihop och låtsades se glad ut. Men då och då sprack fasaden och hon försvann in på toaletten för att samla ihop känslorna igen och inte börja gråta hejdlöst. När Gunnels familj åkt hem till sitt och Thomas somnat värmde Gunnel lite glögg och hällde upp i två glas. Hon tittade bekymrat på Camilla.
”Vill du att jag följer med dig tillbaka några dagar? Jag har semesterdagar att ta ut och inget inbokat den närmaste tiden.”
”Tack, men det är lika bra att jag vänjer mig att bo själv med Thomas. Huset känns så ödsligt bara, stort och tomt. 34 år och änka, det var inte riktigt så här jag tänkte mig livet.” Camilla rörde runt med skeden i glaset och smuttade på den varma glöggen. ”Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte tänka. Jag bara är. Det är Thomas som får upp mig på morgonen, hade det inte varit för honom hade jag nog inte stigit upp mer.”
Gunnel tog hennes hand och kramade den hårt.
”Det blir lättare. Inte imorgon och inte nästa dag eller nästa. Det går tyvärr inte att snabbspola fram till den dagen det gör lite mindre ont. Det här är något du måste gå igenom men det kommer att bli bättre. Men du kan alltid ringa mig när du vill och jag vet att du kan ringa dina vänner hemma också.” Hon reste sig upp och gav Camilla en lång kram.

Våren kom och Camilla kontaktade en mäklare. Överallt i huset blev hon påmind om Peter och hon ville börja om på nytt tillsammans med Thomas i något eget. En nystart istället för att hela tiden tänka på vad hon förlorat. Mäklaren intygade att det inte skulle bli svårt att sälja. Huset var i toppskick och med ett läge som många skulle uppskatta. Camilla läste annonser och såg till sin glädje att det fanns ett par hus i Astwick till salu. Hon hade i och för sig trivts i Henlow men nu ville hon tillbaka. Camilla tittade på husen och valet föll på ett rött tegelhus ett par kilometer från Annies gård. Huset var mindre än det hon bodde i nu men skulle gott och väll räcka till. På bottenvåningen fanns ett relativt stort kök med matplats. Ett allrum som gränsade till uterummet på baksidan, ett rum som kunde användas som kontor och ett stort ljust rum som Camilla direkt valde som sitt målarrum. På ovanvåningen fanns tre sovrum och ett rum som de nuvarande ägarna använde som lekrum.
Thomas och Camilla flyttade in i sitt nya hus i maj, nästan på dagen 9 år efter hennes flytt till England. Thomas hade först vägrat flytta när Camilla förde det på tal. Han ogillade allt nytt sen Peter försvann ur hans liv. Det skulle vara som vanligt, hemvant och tryggt. Men han fick följa med och titta på huset och själv välja vilket rum som skulle bli hans. Camilla lovade att han skulle få nya tapeter och dessutom var det jättenära till Annies gård. Till slut vande han sig vid tanken och såg fram emot sitt nya rum. Att det rann en bäck nedanför huset där man kunde fiska gjorde honom inte mindre entusiastisk.
Flytten från huset i Henlow innebar att Camilla och Paul var tvungna att ta itu med Peters kontor. Efter hans död hade Camilla stängt dörren till rummet och lämnat det precis som det var. Att plocka undan Peters kläder hade varit jobbigt men att ta itu med hans kontor kändes omöjligt. De bestämde att de skulle göra det tillsammans medan Simon tog hand om Thomas. Efter tre timmar var de klara. De hade slängt en del, sparat en del i kartonger och bestämt att Peters förläggare skulle ha en del material. Datorn med Peters arbete fick Paul med sig hem, hans kulle gå igenom innehållet i lugn och ro och se vad som skulle sparas. De var helt slut när de återigen stängde dörren till rummet. Trötta men lättade över att de äntligen fått det gjort.

Huset i Henlow var sålt och de hade bott ett tag i sitt nya hem. Camilla var rastlös och behövde ett jobb. Inte för pengarnas skull, arvet efter Peter innebar att hon kunde leva gott utan arbete. Hans böcker höll sig på topplistan och efter hans bortgång hade försäljningen ökat än mer. Men Camilla behövde något att sysselsätta sig med. När hon inte hade något att göra grubblade hon och mådde dåligt. Hon längtade sig sjuk efter Peter och blev till slut helt passiv. Ett jobb var nödvändigt och Camilla hörde sig för om det fanns plats på byns förskola. Thomas var fortfarande väldigt mammig och ville inte vara från Camilla några längre stunder. Hon följde med honom till förskolan och lät honom träffa de andra barnen. Han höll sig tätt intill henne men efter ett par besök började han leka. Första gången Camilla skulle lämna honom var han ledsen och lugnade sig inte förrän hon hade intygat gång på gång att hon skulle komma tillbaka efter några timmar. Hon kände sig som världens sämsta mamma när hon gick därifrån. Men Thomas behövde komma hemifrån och träffa andra barn och hon behövde ett jobb. Dessutom var det bra att Thomas lärde sig att Camilla kunde lämna honom utan att försvinna för alltid. Han var ofta orolig nuförtiden att människor i hans närhet skulle försvinna precis som pappa gjorde.
Nu när Thomas var på plats i skolan några timmar varje dag kontaktade Camilla sin förläggare och sa att hon ville börja jobba igen. Han hade inte jättemycket jobb men hon var glad för det som fanns.
De trivdes i sitt nya hem och med sitt nya liv. Visst var det fortfarande jobbigt ibland men det började gå lättare och lättare. Thomas låg i sin egen säng igen och Camilla sov gott de flesta nätter. Men vaknade hon efter att ha drömt om Peter gick det inte att somna om.
Thomas och Camilla njöt av sommaren. De fiskade i bäcken och på ett ställe gick det till och med att bada om man inte hade för höga krav på badplats. Annie hälsade på och medan Sandy lekte med Thomas passade Camilla på att mysa med lille Nicolas. En knubbig sötnos på två månader som sov i Camillas knä. Hon tänkte på Peters längtan efter ett barn till och det högg till i hjärtat på henne. Men det var kanske tur att det inte blev så, hon hade inte velat vara ensam med två barn.
”Vet du vem som köpte huset?” undrade Annie och sträckte ut sig i solstolen.
”Ingen jag känner, det var visst någon från London. Han har en speditionsfirma har jag för mig mäklaren sa. Vi träffades ju aldrig eftersom mäklaren hade alla nycklar och skötte all kontakt.”
”Kanske bäst så, jag hade tyckt att den nya ägaren gjorde intrång i mitt hus. Vilket är ganska korkat när man säljer huset frivilligt.” Annie halvsov i stolen, trött efter ännu en vaknatt med Nicolas. ”Börjar inte han sova på nätterna snart så stupar jag” sa hon och gäspade stort.
Som om Nicolas hört att hennes ord så vaknade han och gnällde hungrigt. Annie gick in för att ge honom mat och Camilla blev ensam kvar i trädgården. Thomas och Sandy byggde en koja borta i buskaget och var fullt upptagna med sitt.
Hon mådde bra kände hon till sin förvåning. Det mörka i henne hade börjat lösas upp. Hon skrattade oftare och grät mindre. När hon jobbade glömde hon bort allt annat så arbetet hade blivit en terapi och fått henne att må mycket bättre. Thomas trivdes i skolan och hade fått ett par nya kompisar. Han var lugnare och hade till och med lekt hemma hos en kompis ett par gånger. Hon hoppades att Peter fanns någonstans i närheten och kunde se sin son leka och skratta. Hon trodde det, att han fanns hos dem ibland. Doften av honom svepte förbi och ibland kunde Camilla svära på att han fanns bredvid henne. Om hon bara koncentrerade sig lite till skulle hon kunna sträcka ut handen och känna honom. Det var kanske bara inbillning och önsketänkande men det brydde sig inte Camilla om, hon tyckte om tanken att han fanns hos dem.

Biokväll

2012-02-08T20:17:00.000+01:00

Den 15 februari har jag och maken varit tillsammans i 10 år. Detta måste naturligtvis firas. Vi skjuter lite på det riktiga firandet, som innebär hotellnatt på Marina Plaza i Helsingborg, till våren. Det känns inte särskilt lockande att strosa i Helsingborg den här tiden på året.
Istället blir det bio och middag till helgen. Ett biobesök som min kära lillasyster sponsrar. När hon köpte hus fick hon biobiljetter av mäklaren som jag sen fick som tack för flytthjälpen.
Vi har bokat biljetter till den nya Sherlock Holmes-filmen med bland annat Noomi Rapace. Först var jag sugen på att se "Tinker, tailor, soldier, spy" men den kan jag se på tv via Telias videobutik en annan gång. Det brukar inte dröja så länge innan filmerna kommer dit.
Vi har fortfarande inte bestämt var vi ska äta. Kinamat eller kött? Vi får fundera på det där.
Det är lite oroligt var gång man köpt biljetter i förväg. Man vet aldrig om barnen eller jag och maken blir sjuka. Men då får vi väl skicka iväg några andra att titta på filmen.

Mitt knä är bättre även om det fortfarande är svårt att gå i trappor. Shoppingen på stan får bli ett test om det går att jobba nästa vecka. Hoppas det, att gå här hemma är bedrövligt långtråkigt.

Black Books

2012-02-07T21:11:00.000+01:00

Var precis inne på Ginzas sida och beställde en box med den hysteriskt roliga brittiska serien "Black Books". Bernard (Dylan Moran) driver ett antikvariat trots att han egentligen avskyr kunder och hellre dricker vin, röker och läser böcker. I butiken finns också Manny (Bill Bailey) och bredvid bokshopen finns Bernards enda vän Fran (Tamsin Greig).
Dialogen är underbar och för att få ut det bästa av serien krävs att man kan skippa texten och bara lyssna. Det går helt enkelt inte att översätta de här skämten. En av Storbritanniens roligaste serier!
Vill du läsa mer om Dylan Moran och "Black Books" (bland annat citat från serien) så klicka HÄR.

Som ett lån: Del 3

2012-02-07T10:01:00.000+01:00

Med hjälp av en sköterska hittade de till avdelningen där Peter fanns. Camilla var gråtfärdig av oro när de gick längs korridoren till intensivvårdsavdelningen. William väntade på dem när de kom fram. Han reste sig och gick fram till Camilla.
”Jag är ledsen, Camilla. Han…”
Camilla hörde inte mer av det han sa, hon hörde bara ett öronbedövande brus. Hon kände sig som instängd i en bubbla och William, Paul och den vitklädda läkaren befann sig på andra sidan. Hon såg att de tittade mot henne och sa något men bubblans vägg stängde ute alla ljud utom det höga bruset. Hon gick som i slow motion bort till en av stolarna och satte sig.
”Var är han?” frågade hon. ”Jag måste gå till min man.”
Det kändes konstig när hon pratade, hon fick koncentrera sig för att kunna forma orden och få rösten att fungera. En av läkarna hjälpte henne upp och visade henne vägen till ett av rummen längre bort i korridoren.
”Vill du att jag följer med dig?” Paul la handen på hennes axel och hon såg att hans kinder var våta av tårar.
Camilla skakade på huvudet och smekta hans våta kind.
”Låt mig få vara ensam en stund. ”
Hon tog ett djupt andetag och gick in i rummet. Hon stängde dörren bakom sig och tittade bort mot sängen. För ett ögonblick färdades hon fjorton år tillbaka i tiden. Hon hade öppnat en dörr och gått in i ett liknande rum då också. I två sängar framför henne hade hennes föräldrar legat. Camilla hade fått komma till sjukhuset för ett sista farväl. Det hade känts lika overkligt då som det gjorde nu.
Fragment av vad läkaren sagt började tränga igenom bubblan. Blödning, hjärnan, inte gått att rädda…
Hon gick fram till sängen och såg sin älskade man ligga helt stilla under det släta vita lakanet. Mörkare fläckar framträdde på det vita och det tog några sekunder innan Camilla förstod att det var hennes tårar som föll på lakanet.
Hon satte sig på en stol bredvid sängen och tog Peters hand. Hon ville säga något men huvudet kändes helt tomt. Hon lutade huvudet mot hans bröst och grät. En hjärtskärande gråt som tog andan ur henne. Paul kom in och satte sig bredvid henne. Camilla vet inte hur länge de satt där eller vem som hjälpte henne därifrån. Läkaren hade frågat om hon ville ha med sig några sömntabletter men hon skakade på huvudet. Hon följde med hem till Paul den kvällen. När de kom ut till bilen ringde han till Simon som precis nattat Thomas och berättade vad som hänt.
”Hur förklarar man för en treåring att hans pappa inte kommer hem igen? Jag klarar inte det här, Paul. Jag kan inte berätta för Thomas att hans pappa är…”
Camilla kunde inte säga det. Att säga att Peter var död gick inte. Paul vände sig mot henne och kramade henne hårt.
”Tillsammans klarar vi det. Du har mig, Simon och alla dina vänner. Du är inte ensam.”

Camilla vaknade i Pauls gästsäng med en känsla av att något var fel. Hon blinkade lite yrvaket och sen kom verkligheten ifatt henne. Hon kröp ihop under täcket och blundade hårt och önskade att hon kunde glida tillbaka in i sömnen igen. Men så kom hon att tänka på Thomas och kände att hon var tvungen att åka hem. Hon var tvungen att hålla om honom och förvissa sig om att han fanns kvar, att inte allt hon älskade var borta.
Thomas hade precis ätit frukost och lekte med sin tågbana när Camilla kom hem. Simon gav henne en kram och de kom överrens om att Simon och Paul skulle komma senare på eftermiddagen. Camilla lyfte upp Thomas och satte sig med honom i soffan. Att berätta för honom att pappa inte skulle komma hem mer var bland det svåraste Camilla gjort. Men när hon la all sin uppmärksamhet på Thomas kunde hon tränga undan en del av sin egen sorg och saknad.
De närmaste dagarna tvingade sig Camilla att fungera någorlunda normalt. Paul och hon planerade begravning och släkt och vänner kontaktades för att få besked om dödsfallet. På nätterna sov Thomas bredvid henne i sängen. Hon klarade inte av att sova själv och Thomas som saknade sin pappa höll sig nära henne till och med på nätterna.
Begravningen hölls en grå oktoberdag. Det var en vacker begravning och många kom för att ta farväl. Men Camilla hade inte så många minnen av den dagen. Hon satt bredvid Paul med Thomas i knät och uppfattade inte mycket av vad som sas.

Veckorna gick och Camilla kämpade sig igenom dagarna. Hon steg upp på morgonen och gjorde frukost. Lekte med Thomas och skötte allt hemma. På nätterna grät hon under täcket för att inte väcka sonen. Thomas pratade om Peter då och då men hade slutat fråga när han skulle komma hem. Hon hade packat ner Peters kläder, allt utom hans favorittröja som hon behöll. När saknaden blev för stor plockade hon fram den och drog in doften av honom och blundade. Ett kort ögonblick kunde hon känna att han fanns där sen var tomheten och sorgen tillbaka.
Gunnel hade kommit till begravningen och innan hon reste hem igen lovade hon Camilla att hon skulle ringa varje dag. Det var inte alltid några långa samtal men samtalen betydde mycket för Camilla. De blev en del av hennes rutiner och rutiner var det enda som höll henne igång numera.

Annie satt i hennes kök med en kopp hett kaffe och tittade på regnet som föll utanför.
”Egentligen borde jag inte dricka det här.” sa hon och tittade på kaffemuggen. ”Halsbrännan kommer som ett brev på posten ikväll.” Hon suckade och la handen på den rundade magen. ”Den gillar nog inte kaffe?”
Sandy skulle bli storasyster till våren och Annie hade redan fått en rejäl kula på magen.
Camilla satte sig vid bordet och tog en av bullarna Annie haft med sig.
”Kommer du och Thomas i jul?” frågade Annie.
”Är det ok om jag åker till Sverige istället?" svarade Camilla och doppade bullen i kaffet. "Jag tror inte jag orkar med att vara här i år och Gunnel har sagt att vi är välkomna hela julen.”
”Gör som du tycker är bäst. Det viktigaste är att du och Thomas mår bra.” Annie kramade Camillas hand.
De bytte samtalsämne och började istället prata om ombyggnaden av stallet som Annie och Martin höll på med. Det skulle bli plats för några hästar till så de skulle kunna ta emot några fler inackorderingar. Det var det som var det bästa med Annie, kände Camilla. Hon kunde få henne att tänka på annat och Camilla mådde alltid bättre efter en fika med Annie. Någonstans fanns ändå ett hopp om att hon skulle ta sig igenom det här också.

Underhållande skräp

2012-02-06T21:42:00.000+01:00

Skräpmailen kan vara riktigt irriterande och ta en massa plats på mailkontot. Men har du tid över och lite tråkigt kan de vara riktigt underhållande. Som det jag fick idag från "US Military".
En väldigt trevlig Mr Clinton D Anderson behövde min hjälp. Han sitter i Kabul den stackaren och mailar. De flesta av hans soldatvänner har åkt hem men han är fortfarande kvar. Han undrar om jag vill ta hand om två lådor åt honom. I lådorna finns det pengar som han och polarna stulit från Saddam, en liten nätt summa på 10 miljoner dollar. Problemet är att de måste gömma pengarna från amerikanska staten. Det är där jag kommer in, jag ska ta hand om lådorna tills de kommer hem. Som tack ska jag få 20% av pengarna.
För att få veta mer ska jag klicka på en länk som är bifogad i mailet. (Nej jag har inte klickat...)
Men allvarligt talat... Är det NÅGON som går på det där? Att en amerikansk soldat sitter i Kabul och undrar om jag vill gömma 10 miljoner dollar åt honom? Korkat och väldigt underhållande är det i alla fall!

Förrådsfynd

2012-02-06T21:02:00.001+01:00

Mitt sångintresse har jag fått från mor min. Hon sjöng i kyrkokören (under protest ibland, men mormor tvingade iväg henne). Dessutom spelade hon dragspel även om jag aldrig fick höra det. Men hon var väl som jag som vägrar spela blockflöjt så någon annan hör.
Innan idag kom jag på att mammas gamla noter låg någonstans i förrådet. Så jag linkade ner för trappan och började leta. Efter en stund hittade jag dem och har nu frossat i gamla kända och okända schlagers. En riktig musikskatt finns det i de här två pärmarna!

Knäkoll

2012-02-06T20:43:00.002+01:00

Det blev ett läkarbesök idag på förmiddagen. Läkaren klämde, böjde och vickade på mitt knä. Han konstaterade att ledband och ligament verkade ok men att det var nog också det enda. Med tanke på mina gamla skador och den senaste är det nog inte mycket kvar i mitt knä som är riktigt helt.
Jag ska vila veckan ut och äta anti-inflammatoriska tabletter. Menisken har med all sannolikhet fått sig en smäll och säkert gått sönder lite till. Antingen går det över efter lite vila eller så blir det röntgen nästa vecka. Jag får vila och se helt enkelt.

Knäelände

2012-02-05T13:59:00.001+01:00

När jag var 20-någonting drog jag sönder det främre korsbandet i knät. Ont som tusan gjorde det och knät var stort som en handboll. Det blev operation och träning och sen var det ganska bra igen. Inte helt återställt men ok. Några år senare jobbade jag på ett äldreboende och sprang i trapporna hela dagarna. Boendet var indelat i 4 avdelningar i olika våningar och jag jobbade på de två högst upp. Efter något år kärvade knät ihop och det blev en ny operation.
Minisken putsades till och lösa små broskbitar togs bort. En smidig titthålsoperation och jag var på benen direkt efteråt. Då och då låser sig knät men det brukar släppa efter en liten stunds lirkande. Förmodligen någon liten lös broskbit som hamnar fel.
Nu sitter jag här i soffan med ett svullet och stelt knä som gör ont som sjutton så fort jag försöker böja det. Reste mig för häftigt och vred förmodligen till knät eller något. Det går knappt att böja och jag får linka fram. Blir till att ringa läkare i morgon och be dem titta på knät. Hoppas bara att jag slipper operation nummer tre!

Som ett lån: Del 2

2012-02-05T00:02:00.002+01:00

Det blev vardag igen hos familjen Murphy i Henlow. Peter avslutade boken och passade på att ta ledigt och umgås med familjen innan marknadsföringen började. De hälsade på vänner som blivit försummade alldeles för länge, slappade hemma och bjöd hem Paul och Simon på middag. Peter försökte utan framgång övertyga Camilla att Thomas behövde ett syskon.
”Barn mår bra av syskon och nu skulle det väl passa väldigt bra?” Peter tittade bedjande på Camilla som gäspade nyvaket.
”Herregud Peter, ge dig! Det är fullt tillräckligt med ett barn när man lever med en man som försvinner då och då. Dessutom går det ingen nöd på Thomas, han ser väldigt nöjd ut.”
Peter tittade på sonen som låg mellan dem i sängen och sov.
”Men det vore så mysigt med en liten till…” sa han och suckade.
”Jo, jag vet… Men jag vet också hur du är när du skriver och jag får ta allt själv. Det är helt ok, det är ditt jobb. Men då räcker det med ett barn.”
Peter gav Camilla en så bekymrad min att hon gick runt till hans sida och kröp ner bredvid honom.
”Jag älskar dig du underbare man! Vi kan väl säga så här att vi lämnar frågan öppen. Vem vet, jag kanske ändrar mig.”
Ledigheten tog slut alltför snabbt. Peter reste runt för att träffa journalister, säljare och en massa annat folk i branschen. Camilla och Thomas försökte få tiden att gå hemma. Hon gav Thomas färg och papper och medan han målade sina tavlor kunde Camilla jobba med sina. Det blev inga långa stunder vid ritbordet men det gjorde inget. Camilla var nöjd med att sitta en stund då och då. Att hennes son också tyckte om att måla gladde henne och hon uppmuntrade honom att prova olika sorters färger och material.

Hösten kom och Peter var återigen hemma även om lugnet inte riktigt infunnit sig ännu. Camilla och Thomas vinkade till honom när han satte sig i bilen för ett möte med förläggaren i London. När han kört iväg ringde Camilla till Annie för att höra om de kunde låna Molly, Sandys gamla snälla shetlandsponny. Thomas hade ridit några gånger och även om han inte var direkt överentusiastisk vad gällde ridningen trivdes han på gården hos Annie.
Annie var hemma och lovade att det var ok att låna ponnyn så de tog en snabb fika och körde sen mot Astwick. Annie mötte dem i stallet och följde med dem ut till hagen där Molly gick med ett av de pensionerade gamla stona. Hon lunkade snällt med när de gick mot stallet och lät Thomas borsta av henne. Han fick hjälp upp på den lilla knubbiga ponnyn och de började gå bort mot skogsvägen. Camilla ledde Molly och tittade då och då bak mot Thomas så att allt var ok. Efter en stund ville Thomas rida fortare så Camilla smackade på Molly och började småspringa. Tack och lov föredrog Thomas att ta det lugnare efter en stund, Camilla insåg att hennes kondis var långt ifrån bra. Vore kanske inte fel att ta cykeln lite oftare istället för bilen, tänkte hon. När hon bodde i den lilla stugan i Astwick cyklade hon nästan jämnt.

När Camilla gick där bredvid ponnyn i sakta mak började hon tänka tillbaka på tiden i Astwick. Hon mindes hur hon fått skjuts av Jamie under en av alla turer på cykeln. Jamie ja… Camilla hade inte tänkt på honom på flera år. Det kändes som en evighet sen det tog slut och till hennes förvåning högg det fortfarande till i henne när hon tänkte på det. Thomas avbröt hennes tankar när han förtjust berättade att Molly bajsade. Camilla vände sig mot sin son och beslöt sig för att strunta i gamla sorger. Och hade det inte tagit slut med Jamie hade hon ju inte träffat Peter och inte haft Thomas. Så egentligen var det väl tur… De red en bit till innan de gick tillbaka till stallet och en fika med Annie.
Det var sent på eftermiddagen innan de var hemma. Camilla spolade upp ett bad och tvättade bort hästlukten från Thomas. Medan han tittadepå en film började hon förbereda middagen. Camilla hade precis satt på ugnen och plockat fram köttet när telefonen ringde. Camilla trodde att det var Peter som ringde om att han kunde bli sen men istället var det hans förläggare som svarade.
”Camilla, det är William… William Stokes. Det gäller Peter, du måste komma. Vi är på sjukhuset i Milton Keynes.
”Sjukhuset? Vad har hänt? Är Peter ok?” Det sög till i magen på Camilla när hon hörde Williams oroliga röst.
”Vi hade ett möte… Han bara sjönk ihop, jag vet inte vad som hände. Ambulansen kom och nu är vi här. Jag har ringt till Paul han hämtar dig. Tänkte att du kanske inte borde köra själv.”
Camilla svarade något men visste inte riktigt vad och la på. Peter sjuk. Vad hade hänt? Hjärtat eller vad? Och vad skulle hon göra med Thomas? Hon kunde ju inte bara lämna honom här och ta med honom kom inte på fråga.
Hon tog upp telefonen och ringde till Pauls mobil. Han lugnade henne och sa att det säkert inte var allvarligt. Simon var också med och lovade att stanna hos Thomas. De la på och Camilla gick in till Thomas och sa att hon var tvungen att åka iväg en stund men att farbror Simon skulle vara hemma hos honom. Thomas gillade inte idén alls men efter lite övertalning och löfte om glass gick han med på det. En stund senare kom Simon in och Camilla gav Thomas en lång kram innan hon med darriga ben gick ut till Paul som väntade utanför.

På tur med och utan katt

2012-02-04T23:29:00.002+01:00

Bara minus 12 ute så maken och jag bestämde oss för att ta en promenad. Vi lämnade hemmet och fick sällskap av...

Kasper som tycker om att gå på tur med matte och husse. Han klarade sig helskinnad över stora vägen och sprang ömsom på grusvägen och ömsom i skogen. När vi kommit en bit hemifrån ville han inte följa med längre. Jag var lite orolig men tänkte att han vände nog hem igen.

Vi gick längs med järnvägen men mötte bara ett lok med en ensam vagn efter sig. När vi kom hem ropade jag på Kasper som kom direkt. Det visade sig att han till och med hunnit vara inne en sväng. Sönerna var inne och hade släppt in och ut honom.

Här väntar han på att husse ska släppa in honom igen så att han kan lägga sig på favoritstället.

På filten i husses säng kan han sova lääänge.

Stockaryds Stationscafé

2012-02-03T22:13:00.002+01:00

bild från deras Facebook-sida

Jag vann en tävling där första vinsten var en almancka med egna bilder. Almanackan var gjord av AH Design och tävlingen arrangerades av Stockaryds Stationscafé och dit gick jag för att hämta kalendern.
När jag ändå var där så passade jag på att festa loss på en semla och kaffe. Och det var banne mig den godaste semlan jag ätit på länge! Jag har väldigt svårt för mandelmassa som bara är söt och utan mandelsmak. Men mandelmassan i den här bullen var krämig men en ljuvlig smak av mandel.Gillar man inte semlor kan man beställa smörgåstårta eller buffé av damerna på stationen.
Lokalen är bevarad i ursprungligt skick, vill ni se själva så kolla HÄR. Så är ni sugna på en fika eller en god macka rekommenderar jag ett besök på Stationscaféet här i Stockaryd!

Fyndat

2012-02-03T21:41:00.001+01:00

Det är rea på Jotex så jag passade på att köpa nya sängkläder till sönerna. Nu när storebror fått ett djungelrum tyckte jag att det skulle passa bra med några tokiga apor. Lillebror som hoppar, klättrar och aldrig är still fick hoppande grodor. På köpet fick jag ett par vita knytlängder med något blomtryck högst upp. Jättefina! Allt detta för under 300 kronor så jag är nöjd med affären!

38 graders skillnad

2012-02-03T21:14:00.001+01:00

Ute blir det kallara och kallare men inne blir det varmare och varmare. Det är härligt med en bra panna och gott om ved!

Bit för bit

2012-02-03T20:03:00.002+01:00

Under en semesterresa till Åland köpte lillebror ett legorymdskepp. Det höll sig ihopbyggt väldigt länge men till slut hamnade den i småbitar bland det andra legot i lådan. Nu skulle det byggas ihop igen. Vi började med att tömma ut alla legobitar på den runda mattan. Mycket lego blev det...

Lillebror och jag letade legobitar och läste ritning. Att hitta rätt färg på alla bitarna var bara att glömma, vi var glada om vi hittade rätt bitar. Det tar tid att bygga när man ska leta i stora legohögen.

Till slut var Plo Koons skepp klart om än i en lite modifierad modell. Lillebror och jag konstaterade att Plo Koon hade kraschat och inte fått tag i rätt reservdelar.

Baskade Blogger!

2012-02-02T11:05:00.000+01:00

Är lite sur på Blogger just nu. Jag blir lätt irriterad när text försvinner och inlägg förlorar sammanhang. Det började strula redan igår kväll när jag skulle lägga in första avsnittet av följetongen. Efter en massa klickande och bökande lyckades jag få ordning på texten och kunde publicera.
Nu visade det sig att det saknades text likförbaskat! Har återigen klickat, kopierat, klistrat och svurit och banne mig om det försvinner ord igen!

Som ett lån: Del 1

2012-02-01T22:27:00.000+01:00

Camilla lyfte upp Thomas och gick till transportbandet där väskorna långsamt rullades fram. Han lutade huvudet mot hennes axel och gäspade stort. Camilla tog sittvagnen när den kom på bandet och en missnöjd treåring började gnälla när han sattes ner på golvet.
”Du ska få sätta dig i vagnen så fort jag fällt ut den. Vill du ha nallen också?”
Med van hand fälldes vagnen ut och Camilla lyfte i den trötte Thomas. Han fick sin nalle och en mjuk filt. Thomas lutade sig tillbaka i vagnen och med nallen i ett stadigt tag drog han filten över ansiktet och somnade.Camilla drog en suck av lättnad, det hade lika gärna kunnat bli ett ordentligt utbrott och fullständig kaos. De hade varit en vecka i Sverige och hälsat på Camillas före detta arbetskamrat och vän Gunnel. Det hade varit fullt upp hela veckan med tivolibesök, djurpark och en massa sol och bad. Thomas stortrivdes hos Gunnel och hade blivit bortskämd hela veckan. Men nu var han trött och längtade hem. Camilla hade hoppats på att han skulle sova lite på flyget hem men han hade varit klarvaken och gnällt hela tiden. Hon fick tag i sina väskor och gick mot utgången. Hon lyckades ta sig till parkeringen genom att manövrera sittvagnen med ena handen, dra en resväska med den andra handen och bära den sista väskan snett över axeln. Försiktigt lyfte hon över sin sovande son till bilstolen och började köra mot Henlow.

De hann knappt blir ett par förrän de bodde ihop. Peter skrev, Camilla målade och ingen stördes av att den andre försvann in i arbetet. De lagade middag ihop och fortsatte sen med sina arbeten. Då och då tog de ledigt tillsammans. Ibland reste de bort över helgen men oftast stannade de hemma. Båda trivdes bäst på hemmaplan och kände ingen längtan efter några längre turer.
I början av deras förhållande oroades Camilla över vad Peter son Paul skulle tycka. Hon var ju trots allt bara fyra år äldre än honom. De bestämde att de skulle berätta över en middag och Camilla var sjuk av nervositet.
”Tänk om han bara reser sig upp och går. Eller han kanske tror att jag är någon sorts sol och vårare som ska lura av dig alla dina pengar!”
Camilla gick fram och tillbaka i köket med ett vinglas i handen.
”Är du det? Ute efter mina pengar?” sa Peter och försökte se orolig ut.
Camilla gav honom en så nervös min att han inte kunde låta bli att skratta. Han tog vinglaset från Camilla och satte henne på en av köksstolarna.
”Sätt dig nu här och försök att slappna av. Paul är klok och han struntar i din ålder. Han om någon struntar i fördomar. Jag minns att han var likblek av nervositet när han skulle berätta om sin första pojkvän. Paul kommer inte att se dig som en pengagalen lycksökerska, det är jag övertygad om.”
Peter böjde sig ner och gav Camilla en kyss på kinden innan han fortsatte med maten.
Peter hade rätt om Paul. Faktum var att Paul inte ens blev förvånad.
”Redan innan ni själva fattade att ni var som gjorda för varandra såg jag det. När vi träffades på galleriet gick det inte att ta miste på vad som var på gång” skrattade Paul ”Det var ju tur att ni själva upptäckte det till slut, annars hade jag väl fått knuffa er i rätt riktning.”
Camilla hade kunnat krama honom så lättad blev hon. Kort därefter tog Camilla sitt pick och pack och flyttade in till Peter. Rummet med det bästa ljuset blev hennes arbetsrum och hon hade äntligen gott om plats att breda ut sina färger, papper och penslar.
Visst lyftes ett och annat förvånat ögonbryn när deras omgivning fick veta att de var ett par. Men efter ett tag minskade intresset och det dök upp något annat att skvallra om.
På årsdagen av deras första dramatiska möte friade Peter. Han som aldrig hade tänkt gifta om sig gick ner på knä och frågade en överrumplad Camilla om hon vill gifta sig med honom. De var på väg till Astwick för att hälsa på Annie när Peter föreslog att de skulle ta en promenad genom byn. När de kom fram till platsen där han hittade den medvetslösa Camilla året innan stannade han, gick ner på knä och friade. Camilla fick inte fram ett ord först men slängde sig sen om halsen på Peter och sa att hon mer än gärna vill bli Mrs Peter Murphy.
Varken Camilla eller Peter ville ha ett stort bröllop. De gifte sig i trädgården hos Annie och Martin en varm dag i augusti. Närvarande var bara de närmaste vännerna, Paul och några från Peters släkt. Camilla som inte hade någon familj var glad över att Gunnel var där. Hon satt längst fram på den lite vingliga trädgårdsstolen och snyftade sig igenom hela vigseln.

Peter försvann fortfarande in i sin värld då han frånvarande satt och skrev och glömde allt annat. När han jobbade med en ny bok blev det Camilla som tog hand om Thomas och resten av huset. Peter försökte slita sig från arbetet ibland men var så tankspridd att Camilla skickade tillbaka honom till datorn igen. Att vara gift med en författare hade sina nackdelar och hon hade lust att slå något i huvudet på honom ibland. Men ofta var det bara när han började på en ny bok som han var som mest uppslukad. Hade Peter bara fått ihop storyn och gjort den mesta researchen återvände han till verkligheten och sin familj.
Det var under dessa perioder Camilla passade på att åka till Sverige eller umgås intensivt med Annie. Med giftermålet kom ett ekonomiskt oberoende som gjorde det möjligt för Camilla att bara ta de jobb hon tyckte var intressanta. Hon målade egna tavlor och en del hamnade på Simons galleri.
Paul och Simon bodde numera tillsammans i London och båda avgudade Thomas. När Camilla tröttnade på Peters arbete erbjöd sig gärna Paul att passa Thomas. Camilla passade på att få en dag med Annie i London eller njuta av en ridtur i lugn och ro.

Nu var hon på väg hem efter en vecka hos Gunnel. Veckan hade varit ljuvlig och de hade lyckats pricka in en vecka med bra väder. Men det skulle bli härligt att få komma hem och hon längtade efter Peter. Hon svängde in vid huset och ställde bilen i skuggan under ett av träden. Försiktigt stängde hon bildörren för att inte väcka Thomas som sov i sin stol i baksätet. Hon ville inte väcka honom ännu utan låta honom få sova en stund till. Peter kom ut och mötte henne med armarna utsträckta.
”Äntligen! Gud vad jag har saknat er” sa han kysste Camilla och gav henne en hård kram.
”Är du tillbaka i verkligheten nu? ” undrade Camilla och drog in doften av hans rakvatten.
”Japp, nu är jag igång. Sover Thomas? ” han öppnade försiktigt bildörren.
Camilla skulle precis säga till honom att inte väcka Thomas men Peter hade redan lyft ut sin son och satt sig med honom i en av trädgårdsstolarna.
”Ni har varit borta i en vecka och han har hunnit växa så här mycket. ”Peter tittade ömt på den sovande pojken.
Thomas vaknade till och fick syn på Peter.
”Pappa! Jag har flygit!” sa han, log belåtet och kramade sin far.

16 minus i morse

2012-02-01T21:39:00.001+01:00

I morse var det minus 16 när barnen och jag gick till fritids och jobb. Det nöp lite i kinderna men med rätt kläder på sig var det riktigt skönt. Tyckte jag i alla fall. Barnen kunde inte för sitt liv förstå varför vi inte tog bilen. Onödigt sa deras hårda moder, det går att promenera även i minusgrader. Det verkade inte gå någon större nöd på dem när vi väl kom ut. De knatade på och pratade precis som vanligt.
Jag ledde cykeln och när jag tagit ett snabbt farväl av sönerna trampade jag till jobbet. Då nöp det inte lite i kinderna längre. De blev stelfrusna! Jackluvan åkte upp och dold därinne grimaserade jag då och då för att kolla så att ansiktet fortfarande var vid liv. Men det är skönt med en dos frisk luft på morgonen!

Trumvirvel

2012-02-01T21:08:00.001+01:00

Är ni nyfikna på hur det gått för Camilla? Hur hennes liv med den tankspridde författaren blev? Lite romantik så här i vinterkylan? Då kan jag meddela er att det är på gång! Alldeles snart kommer nästa följetong som heter: "Som ett lån"

Rådjursbesök

2012-02-01T18:17:00.001+01:00

Vintern i år har varit osedvanligt mild. Inte förrän i januari kom kylan och då blev det äntligen riktig vinter. Tack vare det milda vädret har rådjuren inte dykt upp. Till skillnad från förra året då det kryllade av rådjur vid skogskanten. Men så häromdagen såg jag att de varit här på besök. Jag skulle fylla på mat till fåglarna när jag såg upptrampade stigar gjorda av små rådjursklövar. Egentligen klarar de sig ypperligt utan hjälp från oss men jag köpte ändå lite havrekross och la ut nere i skogen. Vore kul att få se några av dem i vinter också. Men 18 stycken samtidigt blir det nog inte i år.

Pockar på uppmärksamhet

2012-01-30T22:29:00.002+01:00

Egentligen hade jag börjat på en ny berättelse med en ny huvudrollsinnehavare. Men jag har fått lämna den ett tag. Camilla från "Hitta hem" pockar på min uppmärksamhet. Hon knackar mig på axeln och talar om att hon minsann inte är klar med sitt liv. För att få lite lugn och ro gör jag henne till viljes och fortsätter att skriva hennes berättelse. Så nu hoppas jag att det finns tid så jag kan skriva, annars får jag väl inte en lugn stund. Inte klokt att fiktiva personer kan vara så krävande!

Ta det kallt

2012-01-30T22:04:00.001+01:00

Nu när det äntligen blivit riktig vinter kunde jag dra igång projekt islykta. (Så milt som det var tidigare hade blivit en ficklampa i en hink med vatten istället.) Storebror hade sett en islykta hos grannen och jag lovade honom att vi skulle göra en också. Sagt och gjort, häromkvällen spolade jag vatten i en gul hink och bar ut på altanen.
För att det ska bli en lykta måste det till något som gör en öppning i mitten. Prövade först med två markstenar som blivit över sen stenläggningen i somras. Det gick inte, vattnet pressade isär dem så det blev mellanrum. Diverse vattenflaskor och termosar testades men de flöt upp till ytan trots att de var vattenfyllda. Vid det laget kände jag mig som om jag var med i ett avsnitt av "Sant o sånt" med Staffan och Bengt. (Ett barnprogram med vetenskaplig inriktning som gick för tusen år sedan...)
Till slut kom jag på att några stenar i botten på flaskan skulle hålla den på plats.
Den fick stå några dagar och idag togs hinken in för islossning. Att få ut isklumpen ur hinken var inga problem. Men vattenflaskan satt som (is)berget! Jag lirkade och petade men det krävdes hett vatten innan jag fick loss den.

Nu lyser den vackert på verandan efter en hel del besvär och frusna fingrar.

Det är vackert med is...

Äntligen hemma

2012-01-29T21:18:00.001+01:00

Nu är arbetsveckan slut och jag är ledig till tisdag klockan 16. Har varit på jobbet varje dag den här veckan. Men i tisdags gick jag hem på morgonen eftersom storebror hade magknip. Ska bli väldigt skönt att vara hemma i morgon!
Har ju glömt att berätta den stora nyheten. Jag är numera anställd av kommunen! Jag har ingen fast tjänst någonstans men en anställning inom kommunen i alla fall. När man blir anställd, efter att ha jobbat en himla massa dagar, blir man anställd på 75%. Det vikariatet jag går på nu är på ca. 62%. Det innebär att timmarna upp till 75% är "flytande", det är timmar som jag ska jobba in. Det är därför jag varit på jobbet mer än vanligt den här veckan.
Lite bökigt att behöva jaga timmar men så skönt att äntligen ha fått en anställning! Tids nog får jag en fast tjänst också och att jaga timmar är jag ju van vid efter alla dessa år som spring-vikarie.

Tävling

2012-01-28T19:14:00.005+01:00

Jag tävlar hos Vanita om en ekologisk tvål från Lollopard.

Kompetenta mångsysslare

2012-01-28T18:23:00.000+01:00

Kommer hem från en arbetsdag och inser att som undersköterska borde man vara väldigt eftertraktad på arbetsmarknaden.
Vi är inte bara proffs på omvårdnad (till exempel sårvård, läkemedelshantering och sprida allmän trivsel) utan även makalösa städare, flitiga administratörer och empatiska psykologer. Bred kompetens och sanslös simultanförmåga till ett skamligt lågt pris.
Vi är alla vana vid bedrövliga arbetstider och har erfarenhet av såväl dag- som kvälls- och nattarbete. Våra löneanspråk är inte så stora eftersom vad som helst med stor sannolikhet är mer än vad vi tjänar nu.
Så kanske borde våra arbetsgivare inse vilken resurs vi faktiskt är och ge oss lön och uppskattning efter vår förmåga.

Övervakad!

2012-01-26T16:25:00.001+01:00

Skriver detta gömd bakom soffan. Persiennerna är nere och jag har dammsugit rummet på minimala kameror och avlyssningsutrustning. Mobilen ligger i spillror på golvet och den vanliga telefonen är isärskruvad i jakt på mikrofoner.
Förtvivlat försöker jag komma ihåg om någon mystisk person varit mig i hälarna den senaste tiden. Hade jag en bil efter mig på väg till och från Sävsjö igår? Visst såg mannen bakom mig i kassakön misstänksam ut. Tyckte nog att han spanade in mina varor väldigt ingående.
Någon av de gamla på jobbet, tänk om någon av dem är inblandade?!
Svetten börjar pärla sig på överläppen och jag kryper längre in bakom soffan. Undrar vad de ska göra härnäst? Mailet var nog bara första steget, ett lömskt sätt att få mig nervös och göra ett misstag. Ärligt talat kan jag inte för mitt liv fatta vad de är ute efter. På vilket sätt kan en 44-årig tvåbarnsmor vara intressant för FBI? Vad var det nu det stod i mailet? Något om överförda pengar, kriminella typer och kriminalare som var specialister på finans.Terrorism nämndes också. De tror kanske att jag ska utföra en terrorattack!
Jag förstår ingenting, men snart kommer det säkert en man i svart som med en nonchalant rörelse visar fram sitt FBI-leg. Tills dess hukar jag bakom soffan. Känns som det enda rätta när man fått mail från The Federal Buerau of Investigation!

Efter mycket möda och besvär

2012-01-25T21:08:00.000+01:00

Efter ett evigt fipplande, kopierande och ett och annat lite laddat ord kan jag äntligen visa årets första tulpanbukett. (Blogger har INTE samarbetat ikväll!)
Startskottet har gått och nu börjar mitt tulpanfrosseri!

Petra, nej tack

2012-01-24T20:51:00.000+01:00

Vi tittade på Guldbaggegalan igår, maken och jag. Jag gillar filmgalor och blev extra glad när mysfarbrorn Sven-Bertil Taube vann för bästa manliga huvudroll. Men det var inte enbart glädje. Att genomlida en gala ledd av Petra Mede innebär också ett visst lidande.
Jag tål henne bara inte. Hon känns konstlad helt enkelt och skämten är så förbaskat krystade att jag vill gömma mig bakom en kudde och skämmas å hennes vägnar.
Läste en gång att någon offentlig person hade sagt något om att hon inte var så rolig. Jisses vad den stackaren fick på nöten. För se det går inte an att kritisera en kvinnlig komiker. Vet inte om det kan bero på att det kanske inte finns så många av dem. Men han blev beskylld för att vara en mansgris som såg ner på kvinnliga komiker.
För att inte råka ut för samma beskyllning kan jag härmed meddela att jag avgudar Susanne Reuter och Ulla Skoog. Sissela Kyle är underbar, likaså Annika Andersson. Men om Petra Mede tycker jag inte!

Lysande blomma

2012-01-22T21:01:00.001+01:00

Som en exotisk djungelblomma växer läslampan ut ur väggen.

Ingen mesig mes

2012-01-22T20:57:00.000+01:00

I början av vintern köpte jag den här automaten som jag fäste på köksfönstret. Vore kul att se fåglarna på nära håll tänkte jag. Några mängder med jordnötter har jag inte precis behövt fylla på. Fåglarna har ignorerat den totalt. Men så häromveckan. En liten blåmes kom på hur lyxigt det är med en egen högst privat fröservering. Det är en väldigt orädd gynnare den söta blåmesen. Hela familjen kan sitta runt bordet vid middagen och titta på hur den hackar i sig av nötterna. Någon gång har det kommit några talgoxar men de flyger iväg vid minsta lilla rörelse inifrån. Förmodligen kommer blåmesen bli gatans mättaste fågel om resten av gänget inte vågar sitta där.

Utflykt till Tallbacken

2012-01-22T20:37:00.001+01:00

Nu när snön och och vintern äntligen kommit var en utflykt till Tallbacken självklar. Medan jag var i kyrkan packade maken bilen full med ved, korv, dricka, kaffe och barnens snowracers.
Tallbacken är ett kanonfint ställe som uppskattas av många i samhället. Här finns en fin pulkabacke med och utan gupp. Tennisbanor som jag tror inte är så välbesökta men det kanske ändrar sig. Eljussppåret utgår härifrån med olika kilometerlängder och nu på vintern är det spårat till de som åker skidor. Det finns en festlokal också som kan hyras till fester och kalas. När vi gifte oss hade vi vår bröllopsfest där. En både billig och bra lokal! Men åter till vår utflykt...

Det var många som längtat efter snön förstod vi när vi kom fram. Det var full aktivitet vid backen. Barnen åkte på diverse åkdon nerför backen och föräldrarna passade på att få en pratstund. Borta vid grillplatsen trängdes man runt brasan och korvar slukades på löpande band.
Storebror slängde sig nerför backen direkt men lillebror var lite tveksam. Det var nog för många stora barn han inte kände så han föredrog att titta på. Efter en stund tunnades det ut när de som kommit på förmiddagen lite frusna drog sig hemåt. Lillebror susade snart nerför backen precis som brorsan. Det hanns med lite snöbollskrig och annan lek i snön också. När det var dags för korv var vi hungriga allihop så de första korvarna blev snarare eldade än grillade. Hela familjen blev ordentligt rökta i alla fall när vinden vände och röken omgärdade oss. Men det hör till när man grillar korv.
Innan vi åkte hem hanns det med ett par svängar till i backen. Väl hemma satt jag med rökdoft i håret och raggsockor på mina kalla fötter. Det är ganska skönt att mysa i soffan efter några timmar i pulkbacken.

Tävling

2012-01-22T18:29:00.003+01:00

Jag tävlar hos Coquina om skålset från Ib Laursen på
Home of Happiness. Tävla HÄR du också!

Tävling

2012-01-21T20:35:00.004+01:00

Jag tävlar om ett presentkort värde 2000:- från Photowall -
Tapeter, Fototapeter och Canvastavlor inne hos
Milliez – Blivande fyrbarnsmamma.

Opera

2012-01-21T19:52:00.000+01:00

Har precis sett ett program om opera och dess publik. En sak är säker, en gång i mitt liv vill jag gå på opera! Klä upp mig lite och få uppleva en operaföreställning. Gärna tillsammans med någon kunnig som kan förklara vad som händer om det är så att jag inte hänger med i föreställningen.
Kommer jag inte iväg till Metropolitan får jag nöja mig med live-föreställningarna som visas via digital teknik (eller något liknande) på Folkets Hus i Lammhult. Men först måste de bygga upp det eftersom det brann ner härom året...

Samlarutställning

2012-01-21T19:07:00.001+01:00

I fredags var det samlarutställning på jobbet. Det hade inte kommit in så många bidrag men några samlare hade lämnat in sina fynd i alla fall. Jättefina dockor kunde man beundra och ett helt bord med kaniner. Från några små minikaniner till några modell större. Själv bidrog jag med muminmuggarna. Trodde att jag hade sisådär 12-13 stycken. 21 stycken visade det sig att det var. Shopping med förnekelse?

Som sig bör på utställningar serverades det snittar och bubbel. Jag var bara där en snabbis och smakade inte men jag kan tänka mig att det blev uppskattat.

Snö och politik

2012-01-21T18:47:00.000+01:00

Så kom då äntligen vintern till Småland. Det började i eftermiddags och har hållit på sen dess. Den manliga delen i familjen har varit ute och skottat snö, själv är jag lite "råsen" och var bara ute en stund med kameran.
Grannens katt uppskattade både snön och barnens lek. Han for fram i snön som en stolle och har förmodligen stora snöbollar i pälsen vid det här laget.
SMHI har gått ut med en klass 1-varning inför snöfallet. Att gå ut med en varning för 10 centimeter snö är till att överdriva. Kör man vettigt, anpassar farten och har bra däck är 10 centimeter snö inget problem. De som kör som idioter bryr ju sig ändå inte om några varningar från SMHI.

Jo, Juholt har ju avgått också. Men det var det väl ingen som blev förvånad över... Nu hoppas jag att det kommer en partiledare som lyckas rikta fokus på partiets politik. Som det är nu är socialdemokraterna lika otydliga som en osalig ande.

Djungelrummet

2012-01-20T21:56:00.002+01:00

Nu sover Storebror i sitt nya rum. Han har suttit vid sitt skrivbord och lyssnat på musik under tiden som han ritade. I byrån ligger spel, pussel och lite annat. I ett djungelrum måste det naturligtvis vara vilda djur på sängkläderna och på kudden en stor tiger.
Lite kvar är det att göra, lampa vid sängen och i fönstret ska upp, växter ska köpas och hängas upp i amplar och något mer på väggarna behövs. Storebror är jättenöjd med sitt nya rum och det är det viktigaste!

Lantliv

2012-01-20T21:47:00.001+01:00

I eftermiddags var jag hos en god vän på landet. Körde på en liten smal ojämn väg och även om jag visste att det var rätt väg fanns ett litet tvivel hos mig. Ledde verkligen den här skogsvägen till en by eller skulle jag komma fram till ett ödehus i skogen? Jag kom fram till byn och till ett vackert hus med en damm bredvid.
En god kopp kaffe i köket blev det innan vi tog en promenad på hala grusvägar och ännu halare skogsvägar. Hela tiden ivrigt pratandes om allt möjligt även om talet blev lite ansträngt i backarna. Att lära känna någon som man kan prata med om allt är en gåva!
När jag slingrade hem igen såg jag en älgko med två kalvar som hade mat och vila på en äng bredvid vägen. Försiktigt stannade jag bilen och stängde snabbt av musiken. När jag märkte att de var lugna gled jag långsamt framåt samtidigt som jag tryckte ner rutan. Jag plockade upp kameran ur jackfickan och lyckades ta några kort på den vilda familjen innan en mötande bil skrämde bort dem.
Det är lika mäktigt varje gång man möter skogens konung (drottning med avkomma i det här fallet) och när det sker så här odramatiskt. Trist att den andra bilen kom, jag hade gärna beundrat dem en stund till. Mig brydde de sig inte så mycket om. Tittade lite bara och fortsatte sen att äta.

Svajigt men glasklart

2012-01-18T20:55:00.004+01:00

Hämtade mina nya glasögon i eftermiddags. Provade de progressiva glasen i butiken och världen intog genast ett svajigare beteende. Efter diverse pappersarbete eftersom jag ska avbetala dem åkte jag hem. De nya glasögonen i påsen från Synsam och de gamla på näsan. Tyckte det var tryggast så, att köra bil i en svajig värld var inget som lockade.
Nu har jag haft dem i några timmar och har vant mig lite mer. Fortfarande lite gungigt men bättre. Men vad jag ser bra! Dessutom har jag blivit av med ett väldigt irriterande problem. Tidigare när jag till exempel suttit och läst och sen tittade upp tog det en stund innan jag såg klart och ögonen ställt in sig på annat seende. Nu verkar det som om ögonen hänger med bättre när jag byter från nära till långt bort.
Trött av omställningen men väldigt nöjd!

Möbelköp

2012-01-17T20:49:00.002+01:00

Lillebror stannade hos farmor och maken, storebror och jag åkte till IKEA. Storebror fick skrivbord och byrå till sitt nygjorda rum. I byrån ska inte finnas kläder utan det mesta av alla hans prylar. Kapsylsamling, teckningar, olika sorters kort, små besynnerliga leksaker med mera. Är det stökigt i en byrålåda syns det inte och hans petiga moder får inte utbrott över röran. I morgon ska maken skruva möbler, jag ska hålla mig på avstånd eftersom jag har en benägenhet att missförstå ritningar. Slutresultatet blir då inte som det var tänkt från början.

Ibland blir det lite tungt...

2012-01-17T11:52:00.002+01:00

Trots en kropp som stretar emot brukar jag försöka hålla humöret uppe. Men när jag haft ännu en natt utan sömn och en kropp som värker trots starka värktabletter tar tålamodet slut.
Det är då man gör det stora misstaget att tänka tillbaka på hur det var förr. När man slängde höbalar och spånsäckar som om det vore prydnadskuddar. När man sov som klubbad på nätterna och man orkade hur mycket som helst. Så man grottar ner sig i självömkan, gråter en skvätt och går och lägger sig.
Nu har jag sovit en stund och mår bättre. Nya tag och en spark i baken på mig själv! Hästägare blir jag inte igen, ska jag ha häst ska jag klara av att sköta den själv. Men jag får sikta in mig på hund istället och det känns faktiskt riktigt bra. Blir det inte den söte Totte blir det en annan hund. För hund ska jag ha!

Ny följetong?

2012-01-16T21:22:00.001+01:00

För er som gillade min följetong kan jag nu meddela att jag börjat snickra på nästa. Än så länge är jag bara i begynnelsen men en historia i mitt huvud börjar pocka på min uppmärksamhet. Blir jag nöjd med resultatet och får ihop berättelsen kommer den att dyka upp på bloggen. Men än så länge får ni vänta ett tag till...

Djungeln är på plats

2012-01-16T20:56:00.001+01:00

Våd för våd kommer djungelväggen upp. Den var uppdelad i färdiga längder som man klippte isär. Ganska lätt att sätta upp, maken svor inte en enda gång. Helt fantastiska färger och den är banne mig värd vartenda dyrt öre!

Visst blev det jättefint?! På IKEA finns en taklampa i flätad bambu som skulle vara jättefin här inne. Men den är alldeles för dyr med tanke på att vi ska köpa möbler också. Vi får kolla efter ett lite billigare alternativ.

Kalasgod kotlettrad

2012-01-16T20:46:00.000+01:00

Middagen idag blev kanongod! Jag tog en benfri kotlettrad och kryddade den med salt, peppar och ingefära som gnuggades in. Köttet bryntes runt om i en stekgryta och sen bredde jag ut ett tunt lager honung på ovansidan av köttbiten. Vatten hälldes i grytan och sen skulle det i lök och morot. Öppnade kylen och där fanns en ynka liten gul lök och morötterna lyste med sin frånvaro. Men nöden är som bekant uppfinningarnas moder. Jag la i minilöken och hällde i en skvätt fond med namnet charlottenlökfond. I frysen fanns frysta grönsaker så jag plockade ut några morötter och la ner i stekgrytan.
Sen fick köttet puttra medan potatisen blev klar och salladen skars. Jag silade av skyn när köttet var klart och gjorde en kalas-sås med grädde, lite gelé och en skvätt kikkoman-soya. Redde av den och hade en sås så god att den gick att dricka ur glas!
Extra roligt var att se storebror äta med god aptit. Han är ingen middags-människa annars utan föredrar macka och mjölk. Kommer snart laga till det här igen!

Ljusare och ljusare...

2012-01-15T21:53:00.002+01:00

Soluppgång kl. 08:31
7 minuter tidigare än förra veckan

Solnedgång kl. 15:50
13 minuter senare än förra veckan

Söndag, latdag

2012-01-15T21:16:00.002+01:00

Slapp söndag har det varit här. En snabb runda med dammsugaren och ett pass i tvättstugan har det blivit i alla fall. Dessutom fick några av växterna en välbehövlig dusch. Dammet hade lagt sig tjockt på bladen men nu är det grönt istället för grått.
Lillebrors rum är nästan klart. Fototapeten hade inte kommit men den ljusa är på plats och målningen är klar. En sväng till IKEA får det bli också innan han kan flytta in. Jag hoppas på att kunna rensa bort lite av alla hans miljoner megaviktiga saker också. Dessvärre är sannolikheten att det kommer att inträffa mikroskopiskt liten.

Detaljer

2012-01-15T21:01:00.003+01:00

Tävling

2012-01-15T20:37:00.002+01:00

Egentligen behövert jag inte ett par gummistövlar till men de här är så snygga att jag inte kan låta bli att vara med.
Gillar du dem också hittar du tävlingen HÄR.

Ett evigt kånkande

2012-01-14T21:29:00.001+01:00

Min lillasyster har köpt hus så idag har det burits flyttlådor. Vi grundade med varsin smarrig baguette och kaka från det lokala bageriet. Vår far åkte till huset och fixade med några kontakter medan jag och syrran började packa lådor, bära ut dem till bilarna, köra till huset och sen bära in dem dit. Tillbaka till lägenheten för att sen upprepa allt igen. Barnens rum är tömt, nästan allt i köket och en massa glas, pärmar, fotoalbum och mycket mer. Men ändå är det en hel del kvar. Mest sådant som inte är lättpackat utan som får flyttas som det är. Det tänker inte jag vara med på, jag är fullkomligt nöjd med dagens insats.
Jag har flyttat mycket. Allt för mycket enligt min far som har fått ställa upp och hjälpa till ett antal gånger. Fortfarande kan jag bli lite sugen på att flytta någon annanstans men en sådan här dag dödar den lusten väldigt effektivt.
Ett hem i kaos med lådor överallt, ett evigt packande och bärande och sen en evighet innan allt är på plats igen. Nä, det är smidigast att bo kvar där man är. Och egentligen trivs jag förbaskat bra här och behöver inte alls flytta.

Tävling

2012-01-13T22:27:00.004+01:00

Jag är med i en rimtävling hos Emelie- mamma till Elliott och Leila där man kan vinna någon av dessa 3 saker från
lilla spöket laban shop ,tävla här du också.

Bowling

2012-01-13T21:30:00.000+01:00

För första gången på över 20 år har jag spelat bowling. Hela familjen tillsammans med grannen med son och syster bokade två banor och svingade klot så det sjöng om det. Barnen som spelade på egen bana hade stopp vid sina rännor så de höll sig på sin bana. Jag hade också behövt en lång stoppad korvliknande sak i mina rännor. Mer än en gång hamnade mitt klot där. Men det blev ett par strikes och några spärrar i alla fall. Detta till trots hamnade jag sist. Men det gör inget, jag är inte särskilt mycket till tävlingsmänniska.
Undrar om jag har träningsvärk i morgon... Min syster ska flytta till sitt nyinköpta hus och jag ska hjälpa henne. Man är inte mycket till hjälp med en lafsig högerarm. Men är den väldigt lafsig kommer jag inte ens dit, det går inte köra bil i en timme med en arm som inte vill röra sig. Sannolikheten att det skulle hända är med all säkerhet obefintlig. Jag har spelat bowling, inte tävlat i tyngdlyftning...

Föreläsning med jobbet

2012-01-12T22:24:00.001+01:00

Det har varit en annorlunda arbetsdag idag. Halv 9 lämnade vi Södergården för att bege oss till Kulturhuset i Sävsjö. Vi skulle lyssna på en föreläsning med den kunniga kvinnan Gun Aremyr. Namnet på föreläsningen var "Varför vägrar Asta/Oscar duscha?" En mycket givande föreläsning med många igenkännande exempel på vilka situationer som kan uppstå när man jobbar med dementa.
Hon förklarade att man fick tänka i flera steg, att en obehaglig känsla finns kvar nästa gång samma situation dyker upp. Att personer med olika sorters demens reagerar olika och att rätt kroppspråk och tonfall är väldigt avgörande i kontakten med de boende. Mycket av detta visste vi innan men det är alltid intressant och nyttigt med en påminnelse. Vi fick med oss lite nya idéer hem och jag fick bekräftat att sång är ett stort hjälpmedel. Tur för mig som gärna sjunger och väldigt ofta gör det utan att jag tänker på det.

Ni som har en anhörig som bor på ett demensboende. Se till att levnadsberättelsen är ifylld och innehåller mycket information om din anhörig. Vet vi som jobbar mycket om personen vi ska hjälpa underlättar det något enormt. Med en väl ifylld levnadsberättelse kan vi få svar på varför NN reagerar på ett visst sätt och hitta lösningar om det är något problem.

Tack Mi!

2012-01-11T22:34:00.004+01:00

Mi som skriver Mi´s nya liv och det jag redan har levt har gett mig en award! Tack goa du!!
Jag skickar vidare och den ska bara delas ut till bloggare med mindre än 200 följare. Jag lämnar den vidare till:

Matmia : En blogg om mat, katter, heminredning och mycket mer. Ibland till och med på vers!

Ewahjonet: En jämtländska som är ett med naturen, skapar underverk i skinn och tränar både hemma och utomlands.

Gbgmamman: Skriver om livet med hund, reagerar på vad som händer i vår värld och är en ängel varje jul.

Bloggtävlingar: Jag älskar tävlingar och det är här jag hittar dem!

Med nål och tråd

2012-01-10T20:55:00.001+01:00

Googlad bild

Det blev ett pass vid symaskinen idag på förmiddagen. Barnen var i skolan och maken på jobbet så i huset rådde lugn och frid. Det var inga stora kreationer som skulle skapas. Storebror har lyckats ta hål på några byxknän och lappar skulle täcka dessa. En lapp på insidan av byxan och lite sömmar fram och tillbaka över byxknät. Sen en jeanslapp på utsidan också, då brukar det hålla riktigt bra. En sann smålänning slänger inte byxor som går att laga!
När jag sitter där vid maskinen önskar jag att jag hade lite mer talang. Syrran kan få till de mest otroliga saker med en bit tyg och en symaskin. Jag lagar trasiga byxknän och fållar gardiner. Punkt slut, inget mer. Jag är utan talang och maskinen är gammal (lite nyare än den på bilden dock) men lappa byxor kan jag!

Tävling hos Ejmis

2012-01-09T20:46:00.001+01:00

Hos Ejmis kan du vinna en goodiebag med ljus från eminenta PartyLite. Vill du ha väldoft från vackra ljus tävlar du HÄR!

Snöfall

2012-01-09T19:57:00.000+01:00

Jag struntar i att kolla in väderprognosen och gläds åt snön som faller. Eventuella plusgrader bryr jag mig inte om nu.
Istället beundrar jag marken som blir vitare och vitare.

Ålderstecken

2012-01-09T19:39:00.001+01:00

Kärringen börjar bli gammal och kommer även att bli utfattig. De senaste månaderna har jag noterat att synen inte är den samma. Helt plötsligt har jag fått hålla det jag ska läsa en bit ifrån mig. Jag har fått leta efter rätt avstånd från ögonen för att kunna läsa mindre text och kände mig därför nödgad att ringa optikern.
Idag var jag ihos Synsam och ögonen kollades upp. Som den sanna optimist jag är inbillade jag mig att det räckte att byta till ett par starkare och repfria glas i de bågar jag redan har. Ha! Progressiva glas för en mindre förmögenhet blev optikerns dom. Eller, hon sa ju inte att jag var tvungen att köpa det. Men alternativet med två glasögon att hålla reda på lockade inte särskilt mycket.
Ett par lite bredare bågar hittade jag i billiga hyllan i alla fall. De funkar bäst om bågarna inte är för smala. Tror det är bågarna på bilden från Synsams hemsida, om inte så liknar det dem jag ska ha.
Om någon vecka ska de vara klara och då ska jag lära mig att använda dubbelslipade glasögon. Lite ostadigt kommer det med all säkerhet bli i början men ack så skönt att kunna läsa det finstilta igen.

Riktiga män

2012-01-08T23:04:00.002+01:00

Har precis sett en föreställning på tv som var kanonbra. "Riktiga män" hette den och medverkande var Tommy Körberg, Johan Rheborg, Erik Johansson och Johan Ulvesson. De berättar om hur det är att vara män med hjälp av sång, skämt, pantomim (!) och en dos allvar. Hade varit jättekul att få se den live!

Tävling

2012-01-08T12:57:00.005+01:00

Jag tävlar hos Missvivi om ett hemligt paket

fyllt med en massa nödvändiga och onödiga saker!

Gå in här och tävla ni med !

Vaken

2012-01-08T06:15:00.000+01:00

Ännu en natt son jag tillbringat större delen av vaken snurrandes hit och dit. Jag har svårt att sova i vanliga fall och efter det att jag jobbat kväll och ska upp morgonen efter är ännu värre.
Jag tror att min sömn försvann med barnen. Storebror var ett oroligt barn nattetid när han var liten. Det första halvåret sov jag inte en hel natt utan blev väckt varannan, var tredje timme. Natt efter natt. Storebror var lättväckt precis som jag så när han flyttade till eget rum blev det lite bättre. Men han vaknade fortfarande ett par gånger var natt.
När lillebror kom hade han kolik och sömnen var nästan obefintlig en period. Resultatet av flera års upphackade nätter blev att jag numera har väldigt svårt att somna om. Det är oftast inga problem att somna när jag lägger mig. Men jag vaknar efter några timmar och kan sen ligga vaken i en timme för att sedan somna om och vakna igen efter några timmar.
Jag går på toa, dricker lite vatten och tar en sväng i huset. Vänder täcket, sträcker lakan och försöker att inte tänka på att sova. Och ligger sen där och är klarvaken, trots att jag är jättetrött.
Det är under flera sådana här nätter som följetongen kom till så något positivt har det kommit ur de här bedrövliga stunderna i alla fall. Som tur är så brukar jag sova som klubbad efter några sådana här vaknätter. Men dagarna innan dess är inte roliga! Idag väntar en delad tur och i morgon ett morgonpass så vill det sig illa väntar en natt med sömnproblem igen.

Djungelrum

2012-01-07T11:17:00.003+01:00

Storebror har valt vilken tapet han ska ha till rummet och det blev en djungelvägg med ljusa tapeter i resten av rummet. Tänkte att jag skulle hänga upp ett par växter i rummet också så att djungeln följer med ut ur bilden så att säga. Nya möbler får det bli också nu när det blir så fint på väggarna. Rummet är litet så ett mindre hörnskrivbord vore perfekt. Kanske en stor byrå där ritsaker, spel, pussel och annat som sonen samlar på sig ryms. Är det stökigt i byrålådorna är det inte lika irriterande för hans moder som när det är stökigt i en hylla. En tur till IKEA får det bli framöver, där brukar man hitta det som behövs.

Nu är glada julen verkligen slut

2012-01-06T21:58:00.001+01:00

Kände mig glad och yster i förmiddags så jag bytte gardiner och satte tillbaka de vanliga lamporna. Minusgrader ute så det gick inte att putsa fönster. Ibland har man tur...
Undrar hur länge det dröjer innan jag hittar det där bortglömda julpyntet som alltid blir kvar.
För er som gillade följetongen kan jag berätta att jag hoppas skriva en till. Men först måste det komma upp lite idéer och som med all inspiration vet man aldrig när den dyker upp.

Tävling

2012-01-05T22:47:00.005+01:00

Jag tävlar om ett sett från Libero

hos Annelie's Tävlingsblogg

Jul-slut

2012-01-05T22:37:00.000+01:00

Julen är nästan slut här hemma. Granen barrade så fort man tittade på den så den åkte ut i början på veckan. Nu får fåglarna gömma sig för katten i den borta vid fågelbordet. Idag har jag plockat undan så gott som allt pynt. Kvar är stjärnor och ljusstakar som förmodligen plockas ner nästa vecka. Jag jobbar i helgen så det finns inte mycket tid för hemmapynt.
Tror jag ska lyxa till det med nya gardiner, lite nytt till tv-rummet kanske.

Hitta hem: Slutet

2012-01-04T21:28:00.001+01:00

Tack vare att Camilla hade fast jobb som illustratör hos ett par tidningar och inkomster för böckerna kunde hon leva ett riktigt bra liv. Hon blev knappast rik på jobbet men inkomsterna täckte utgifterna och det blev tillräckligt över för att Camilla skulle kunna unna sig det hon ville. Nu när hon inte hade något extra jobb slutade hon tidigare på dagarna och kunde njuta av sommaren som kommit.
Tavlorna hade hängt hos Simon några dagar nu men Camilla hade inte vågat sig dit ännu för att höra hur det gått.
”Åk dit i morgon så kanske du träffar Paul igen, han var ju både rolig och snygg sa du.”, sa Annie lite menande till henne under ridtur i kvällssolen.
”Jo det är han och väldigt förälskad i Simon.”, svarade Camilla. ”Så den planen kan du lägga ner med en gång.”
”Nähä! Är de ihop eller?” Annie tittade förvånat på Camilla.
”Jag vet inte säkert men det verkar så. Ville inte fråga Peter heller, man vet ju inte. Det kan ju vara ett känsligt ämne…”
”Ja det är ju typiskt”, suckade Annie. ”En snygg, rolig och trevlig karl och så är det helt kört!”
”Nu är han ju inte den siste mannen på jorden så det är ingen panik. Och jag är nöjd med livet som singel så nu byter vi samtalsämne tycker jag!”
De hade släppt ut hästarna i hagen igen när Camillas telefon ringde. Annie gick i förväg till stallet medan Camilla svarade.
”Jag ska på hantverksutställning till helgen i Henlow. Det var Peter som ringde och undrade om jag var intresserad. Vill du hänga med?”, sa Camilla när hon kom in till Annie i stallet och började torka av tränset.
”Nu till helgen? Då går det inte, Martins mamma fyller så vi är där hela helgen. Men hittar du någon fin keramik-kruka får du köpa en åt mig.”
Sandy kom in i stallet och blev både arg och ledsen när hon såg att hästarna inte var där. Annie fick följa med henne till hagen och det blev inget mer prat om någon utställning. Camilla städade upp i stallet och åkte hem istället.
Hela hösten och vintern hade hon trivts med att bo själv. Att sköta sig själv och ha sina egna rutiner och inte behöva anpassa sig efter någon. Men ensamheten hade börjat göra henne rastlös. Hon gick runt i det lilla huset, gick ut i trädgården och rensade lite ogräs och hamnade till slut i en stol vid husväggen med en suck. Hade Camilla mycket att göra höll hon på att stressa ihjäl sig och längtade tills hon skulle bli ledig. Var hon ledig kröp snart rastlösheten på henne och huset ekade tomt. Camilla tänkte på hur bra Annie hade det med sin lilla familj. Hon ville inte erkänna det högt men hon saknade någon att dela vardagen med.
”Jag får väl köpa en hund…”, sa Camilla för sig själv. ”Bättre prata med en hund än med sig själv i alla fall.”

Hantverksutställning i Henlow var kanske inte världens mest spännande händelse men den innebar omväxling och var precis vad Camilla längtade efter. Hon parkerade utanför Peters hus och knackade på.
”Det är öppet!”, hörde hon Peter ropa inifrån. Camilla öppnade dörren och gick in.
”Jag kommer strax, ska bara avsluta här… Gå rakt fram så hittar du kontoret.”
Hon fortsatte genom hallen och såg ett rum längre fram som hon misstänkte var kontoret Peter menade.
Hej, jobbar du?” Camilla steg in och såg Peter vid datorn.
”Nu är jag klar! Kollar upp lite fakta bara, har lite idéer som jag vill testa. Men nu är det slutarbetat och vi ska se vad de lokala konstnärerna har att erbjuda.” Peter stängde laptoppen och vände sig med ett leende till Camilla.
De gick bort till utställningsområdet och till Camillas förvåning var det faktiskt kul. En del av det som ställdes ut var riktigt proffsigt och Camilla blev imponerad av att det fanns så många talangfulla konstnärer på en så liten ort. Vid några stora växthus träffade de Susanna, Peters ex-fru. Hon drev handelsträdgården tillsammans med sin nuvarande man Eddie och Camilla passade på att handla lite växter till trädgården. Hennes flitiga rensande hade lett till att det var glest mellan plantorna i blomlanden.
”Det är Susanna som ligger bakom min prydliga trädgård, utan henne hade den sett bedrövlig ut.”, berättade Peter när de gick därifrån.
Är det länge sedan ni skildes?”, undrade Camilla.
”Ja det är ett tag sedan… snart 15 år är det nog. Det var en helt smärtfri skilsmässa. En dag kom vi på att vi var som två vänner som levde tillsammans, alla andra känslor var slut. Så vi beslöt att dela på oss, sen träffade hon Eddie och de gifte sig. De är två av mina närmaste vänner så jag har haft tur!”
De hade kommit fram till Peters hus. Camilla satte det hon handlat i bilen och följde sen med Peter in. Han började plocka fram mat och satte Camilla i arbete med att göra sallad. När middagen var klar satte de sig i det ljusa matrummet. De satt kvar vid bordet och pratade medan det började skymma utanför.
Peter följde Camilla till dörren och drog handen genom det redan rufsiga håret.
”Tur att det var lite utställningar i helgen så jag hade en ursäkt att få träffa dig igen.”, sa han och log.
”Du Peter, om du vill träffa mig tycker jag att du ska ringa och säga det. Utan några ursäkter. ”
Camilla log lite retsamt mot honom, tog sin jacka och sa hej då.
När hon kommit fram till bilen ringde mobilen.
”Hej, det är jag… Peter. Jag skulle väldigt gärna vilja träffa dig.”
Camilla skrattade till och svarade:
”Vilken tur att jag är så nära då!”
Hon såg Peter komma ut och gå fram till henne.
”Jag glömde att ge dig något.”, sa han när han kommit fram till Camilla.
”Jaså, vadå?”, undrade Camilla.
”Det här”, svarade Peter och gav henne en försiktig kyss.
”Vilken tur att du kom ihåg det…” Camilla var alldeles varm inombords och en aning överrumplad.
Hon la armarna om Peter och kysste honom igen.
”Vi ses”, sa hon och öppnade bildörren. ”Snart hoppas jag.”
”Är du hemma i morgon så kommer jag”, sa Peter och släppte henne motvilligt.
”Hela dagen.” svarade hon med ett lyckligt leende.
I bilen på vägen hem kunde hon knappt koncentrera sig på vägen. Hur hade det här gått till? Hon som backat undan så fort någon man visat minsta lilla intresse. Och nu satt hon här i bilen med ett förälskat leende på läpparna. Åldersskillnaden på 22 år hade förmodligen fått henne att sänka garden. Det var så osannolikt att det skulle uppstå några känslor dem emellan så hon hade varit helt avslappnad i hans sällskap och sakta hade känslorna vuxit fram.
I morgon skulle Peter komma hem till henne och Camilla längtade redan.

SLUT

Epilog:
Camilla sitter i trädgårdsstolen och ser på hur Peter visar Thomas hur man lagar en punktering. Han lägger ner innerslangen i baljan med vatten och deras två-årige son böjer sig fram för att se hur det bubblar vid hålet.
Det tog tid innan hon hamnade rätt. Föräldrarnas död slog undan fötterna på Camilla och de följande åren innebar ett sökande efter rätt plats i livet. Den dagen Peter hittade henne medvetslös vid vägkanten blev ett första steg i rätt riktning. Nu fyra år senare ser Camilla med kärlek hur hennes älskade make med ett oändligt tålamod låter Thomas ”hjälpa till” med lagningen av däcket. Efter krokvägar och omvägar har hon äntligen hittat hem.

Vad sa ni? Jamie? Ni vill veta hur det gick för honom? Visst kan jag berätta det!
En vingklippt Jamie flyttade tillbaka till Manchester efter det att Camilla slängt ut honom. Den första tiden bodde han hemma hos sin mor som inte tvekade att tala om för honom vilken klantskalle han var. Det var med lättnad Jamie flyttade in i första bästa lägenhet. Han höll sig för sig själv och var sällan ute på krogen. När en ung söt tjej flyttade in mitt emot honom brydde han sig först inte om henne. Men så började de prata lite när de möttes i trappen, tog en fika tillsammans och så en dag flyttade de ihop och gifte sig. Jamie älskar sin fru och sina två döttrar och är lycklig. Men ibland vaknar han på natten efter att ha drömt om Camilla och känner ett sting av saknad.

Väckt av vinden

2012-01-04T06:17:00.000+01:00

Innan fyra i morse vaknade jag av blåsten. Det dånade och levde om utanför fönstret och det var omöjligt att somna om. Halv fem gav jag upp och smög ut från sovrummet för att inte väcka maken som sov som en stock trots oväsendet. Sådana här dagar vill man inte sticka näsan utanför dörren. Känns som om man ska få ett träd i huvudet så fort man går ut. Men plikten kallar så vi får utmana ödet och ge oss iväg till fritids och jobb.

Tidsresa

2012-01-03T12:30:00.000+01:00

Jag hittade den här tävlingen på nätet och genast var det som om 80-talet dunsade ner bredvid mig. Under min gymnasietid klädde sig tjejer i vita finskjortor med antingen en brosch högst upp vid översta knappen eller med smycken som på bilden ovan. Till detta bars jeans som legat x antal timmar i klorin för att få den rätta blekta nyansen. En del (däribland jag) skrev namnet på favoritgruppen och diverse citat med bläck- eller tuschpenna på byxorna också.
Sminket gick i ljusblått och rosa. Blå penna runt ögonen och blå mascara på fransarna. Då snackar vi illblått!
På kinderna två rosar fläckar med rouge och läpparna glänste av ett tjockt lager läppglans. Som pricken över i en lugg som tuperades till en spretig utväxt i pannan.
Herregud...hur såg vi ut egentligen...

Hitta hem: Del 16

2012-01-02T22:43:00.001+01:00

Hemma hos Annie blev Camilla utsatt för tredje gradens förhör. Hon fick berätta allt om hennes författande räddare. Hur han såg ut (lång, smal man i 50-årsåldern med gråsprängt lite rufsigt hår), hur han bodde (klassiskt engelskt stenhus i två våningar) och om han var trevlig.
”Han var jättetrevlig.”, berättade Camilla för den nyfikna Annie. ”Han berättade om hur han såg mig vid vägkanten och trodde att jag var en hög skräp någon bonde tappat. Vi pratade om allt möjligt och jag blev kvar en bra stund.”
”Så här glad har jag inte sett dig på länge!”, sa Annie. Du behövde tydligen en smäll i skallen för att komma tillbaka till ditt gamla jag.”
”När jag låg där på sjukhuset insåg jag att jag hade mycket att vara glad och tacksam över, att allt inte försvann med Jamie. Fantastiska vänner, ett jobb jag älskar och ett bra hus. Du har så rätt, jag behövde en smäll för att fatta det!”, sa Camilla med ett skratt.

Dagen efter satte sig Camilla vid ritbordet igen efter att varit borta i flera veckor. Hon hade förlorat mycket tid och kände sig lite stressad när hon började jobba igen. Egentligen var det nog inte lämpligt att jobba så många timmar i sträck som hon gjorde med tanke på den kraftiga hjärnskakning hon precis haft. Men dagen för hennes deadline låg oroväckande nära och det fanns inte tid till någon mjukstart. Hon kämpade med att få riddares rustningar rätt, skapa slott med massa detaljer att upptäcka och kvinnor med vackra klänningar. För att göra det lite roligare gav hon karaktärerna ansikten efter personer hon kände. Martin och Sam blev riddare, Annie en vän jungfru och Sandy en liten knubbig prinsessa. En stund funderade hon på om hon inte skulle rita Jamies ansikte på en av narrarna med beslöt sig för at låta bli.
Camilla hade ont i huvudet ibland när hon la ner arbetet på kvällen men hon skulle hinna bli färdig i tid i alla fall.
Annie såg till att hon tog ledigt ibland och drog iväg henne på lite fester eller tvingade Camilla att bjuda på fika när hon och Sandy kom.
April kom och gick i en rasande fart medan Camilla jobbade i sitt anletes svett. I trädgården utanför knoppades fruktträden upptäckte en förvånad Camilla när hon kom ut en dag i början på maj. Hon sträckte på sig och la sig i hängmattan som hängde mellan äppelträden. Nästa vecka var deadline och hon hade just fått ett mail från George att bilderna var godkända och hennes arbete avslutat för den här gången. Hon skulle åka bort till hans kontor på eftermiddagen men först skulle hon slappa en stund i hängmattan och lyssna på fågelsången.
George var på lika bra humör som vanligt när hon kom in på hans kontor.
”Hur är det med dig, kära Camilla? Du har väl inte kört på för hårt nu?”
Ibland var han lika mycket far för henne som arbetsgivare. Camilla bedyrade att allt var bra och George började rota i pappershögen på bordet.
”Jag vet att du tänkt vara lite ledig men jag har något här som du måste titta på. Victor (som skrivit boken hon precis gjort klar) har tillsammans med ett par killar gjort ett spel som ska komma ut strax efter boken. Det kommer inte att funka att någon annan gör illustrationerna utan han vill att du gör dem. Det gäller en spelplan och 35 spelkort, jag har beskrivningarna här.”
Han räckte över några papper till Camilla som läste igenom vad Victor skrivit. Spelplanen skulle vara en borggård och spelkorten karaktärer från boken plus detaljer från borgen.
”Ta ledigt några dagar innan du börjar. Jag har biljetter till bokmässan i London nästa helg. Åk dit och träffa lite folk, det brukar vara jättetrevligt. Du kan ta med en kompis om du inte vill gå själv, jag har två biljetter till dig.”
Han började återigen rota runt på skrivbordet och räckte över två entrébiljetter till Camilla.
”Ok, säg till Victor att jag ringer honom och bokar ett möte. Hemma hos mig! Jag hinner inte åka till honom om jag ska hinna bli klar.”, sa Camilla och la ner papper och biljetter i väskan.
Victor kom redan dagen efter och när de pratat igenom arbetet insåg Camilla att det skulle gå ganska fort. För att kunna ta en helg ledigt började hon arbeta så fort Victor åkt hem och borggården började ta form på papperet. På kvällen ringde hon och frågade Annie om hon ville gå på bokmässa och frottera sig med kända och okända författare. Bokmalen Annie svarade glatt ja och såg fram emot en dag på mässan.
Kvällen innan de skulle åka ringde en deppig Annie. Både hon och Sandy hade blivit ordentligt förkylda och låg nerbäddade omskötta av Martin. Camilla tänkte först strunta i att åka men bestämde sig till slut för att besöka mässan en stund i alla fall.
Det var gott om folk redan när den öppnade. Hon gick runt och träffade till sin stora glädje Sylvia som stod i en monter med böckerna om Monty och hans drake. De pratade en stund innan Camilla fortsatte. Hon köpte en trädgårdsbok och hoppades hinna med att följa råden i den också. Trädgården var ett eftersatt område hemma hos henne. Hon vände sig från disken med trädgårdsböcker för att leta efter serveringen och hamnade i famnen på mannen bakom henne.
”Hoppsan!”, sa han förvånad. ”Men det är ju du! Hej Camilla, jaså du är också här och trängs!”
Camilla tittade upp och såg att hon gått rakt in i famnen på Peter Murphy.
”Nämen, hej! Vad roligt att du är här också. Men, det är ju klart, du är väl nästan självskriven här. Ska inte du stå och göra reklam för din bok i en monter?”
Peter log lite okynnigt och böjde sig fram och viskade.
”Lova att inte skvallra, men jag smet! Jag är så förbaskat kaffesugen och termoskaffe är inte drickbart. Så nu ska jag bort till serveringen tänkte jag. Följer du med?”
Camilla såg sig diskret om och viskade tillbaks.
”Ok, kom så sticker vi!”
Skrattande smet de bort till serveringen och beställde kaffe och macka. Peter undrade om inte Camilla hade någon bok med på mässan. Hon berättade om Sylvia och hennes böcker och att den senaste snart gick till tryck.
”Dessutom är jag numera spelkonstruktör också. Tornerspel och skattjakt ska förhoppningsvis underhålla barnen i höst.” sa Camilla och berättade om Victors spel.
”Målar du bara på uppdrag från andra eller målar du för nöjes skull också?”
”Hinner jag så målar jag gärna akvareller. Jag brukar hämta motiv från naturen eller trädgården utanför dörren.”, berättade Camilla motvilligt. Hennes tavlor var ett känsligt ämne. Hon visade dem inte gärna, än så länge hade bara hennes närmaste vänner sett dem.
”Har du visat upp dem någon gång? På ett galleri eller utställning, menar jag.”
”O, nej! Jag har gett bort till några vänner men att ställa ut dem… Så bra är de inte!”
”Paul, min son, har en god vän som äger ett galleri här i London. Simon, heter han. Varför inte visa upp dem för honom och se vad han tycker. ”, frågade Peter och tittade uppmuntrande på henne.
”Jag vet inte… Jag har aldrig tänkt på att visa upp dem…”
Camilla tvekade men Peter övertygade henne och lovade att följa med henne en dag när hon hann. Han slängde en blick på klockan och ursäktade sig för Camilla.
”Bäst jag sticker nu innan de efterlyser mig.”
Innan han gick lämnade han över ett visitkort och skrev upp Camillas nummer på en papperslapp han hittade i byxfickan. Hon lovade att höra av sig när hon kunde åka till Simons galleri.
De följande veckorna gjorde Camilla färdigt speljobbet och började titta igenom högen med tavlor. En del la hon undan direkt men snart hade hon en hög med åtta tavlor som skulle tas med till Simon. Det kändes fruktansvärt nervöst att någon skulle bedöma dem. Camilla hade konstigt nog aldrig haft några som helst problem med att ta kritik för bilder hon lämnat in. Men det var annat med tavlorna, i dem fanns en bit av henne och det kändes utlämnande att få dem bedömda.
Peter hämtade henne en förmiddag för att köra bort till Simons galleri i södra London. Han såg att Camilla var nervös och lugnade henne på vägen dit. Innan de åkt hade Camilla lite blygt visat honom tavlorna och han hade tittat på dem med ett nöjt leende.
”Tro mig, Simon kommer att gilla dem. De är så mycket bättre än vad du tror. Du skulle visat upp dem för länge sedan!”
När de kom in på galleriet möttes de av en mörk man som presenterade sig för Camilla som Paul Murphy. Att det var Peters son gick inte att ta miste på, han var som en yngre upplaga av sin far.
”Simon sitter i telefon men kommer strax. Se er omkring lite medan ni väntar.”
Han följde med runt och berättade om tavlorna och om konstnärerna som gjort dem. Lika trevlig som sin far, tänkte Camilla. Den värsta oron hade lagt sig medan hon gick runt i galleriet. Efter en stund kom Simon ut och hälsade och hon följde med in på kontoret. Hon la upp tavlorna på skrivbordet och Simon tog upp dem en efter en och begrundade dem under tystnad. Camilla kunde knappt andas under tiden.
”De här hänger jag gärna.” sa en leende Simon och visade på sex av tavlorna på skrivbordet.
Camilla andades ut och de började diskutera det praktiska. Hon var helt överväldigad över att han ville ha någon av dem!
”Nu måste vi fira!”, sa Peter. ”Jag bjuder på middag, vilka kommer med?”
Camilla, Peter och Paul gick in på restaurangen mitt emot galleriet. Paul berättade om hur det var att växa upp med en skrivande far på ett så underhållande sätt att Camilla nästan fick skrattkramp. När han var tvungen att gå tillbaka till jobbet körde Peter hem Camilla som tackade för en härlig dag. Hon mindes inte när hon haft så roligt sist.

Tävling

2012-01-01T21:39:00.000+01:00

Nu när jag slagit sönder ännu en kanna till kaffebryggaren vore kanske en Dolce Gusto en bra ersättning. Hos Millah hoppas jag att jag vinner en.

Nyår

2012-01-01T00:38:00.001+01:00

Hemkommen från nyårsfesten hos bästa vännerna sitter jag mätt och trött i soffan. Storebror och jag gick hem strax innan tolvslaget eftersom han hade magknip och var jättetrött. På vägen hem smällde det överallt och fyrverkerierna lyste upp himlen. Tur att Kasper kan ligga nere i det lite lugnare förrådet!
Nu ligger storebror i min säng och jag väntar på att han ska somna så att jag kan lägga mig i hans säng nere. Tills dess får jag sitta här och försöka hålla mig vaken.

~~~~~ GOTT NYTT ÅR ~~~*~

2011-12-31T16:37:00.000+01:00

Tävling

2011-12-31T13:21:00.000+01:00

Jag tävlar hos Fowie om smink från Make Up Store!

Året 2011

2011-12-30T23:58:00.001+01:00

Nu kommer en sammanfattning av året
så här den näst sista dagen!

Januari

2011-12-30T23:50:00.000+01:00

I januari hade vi dagliga besök av rådjuren. Att barnen lekte bara några meter därifrån bekymrade dem inte, de åt lugnt och stilla. Snö fanns det i mängder och det var uppskottade gångar runt huset. Vi åkte snowracer på Tallbacken och jag drömde om ett besök hos Schwartzenegger vid Niagarafallen.

Februari

2011-12-30T23:39:00.000+01:00

Jag jobbade när maken var ledig och vice versa. Lillebror råkade ut för både magsjuka och influensa den stackaren. Storebror lärde sig att simma och genast blev simskolan roligare. Lena Nyman lämnade detta jordeliv i februari. Alldeles för tidigt...

Mars

2011-12-30T23:24:00.001+01:00

Mars är storebrors månad och han fyllde 7 år. Kalas i mängder och mycket paket blev det. Snön smälte undan, kom tillbaka och smälte igen. Maken och jag åkte med goda vänner till Ronneby Brunn. Jessica Andersson sjöng på kvällen och hemlig gäst var Uno Svenningsson som vi fick en pratstund med. Mina bloggläsare fick även veta vad begreppet att "Göra en Lotta" innebär.

April

2011-12-30T23:06:00.000+01:00

I april kapades, klövs och staplades det ved i mängder. Den värmer mer än en gång! Trädgården vaknade till liv och den ena flyttfågeln efter den andra kom tillbaka. Barnen letade påskägg som jag gömt i skogskanten. Ett par var så väl gömda att jag först inte hittade dem själv. Trots att det var jag som gömt dem!

Maj

2011-12-30T22:57:00.000+01:00

I maj var det förskolefest vid sjön. Vi vann inte mettävlingen men fick upp ett par småttingar i alla fall. Barnen och jag var hemma hos far för att se hur det såg ut när skogen försvunnit. En solig dag tillbringades i Sävsjö vid Sockerklaras lekpark och den vackra parken bakom Kulturhuset.
Dessutom snörvlade och hostade jag mig igenom månaden.

Juni

2011-12-30T22:48:00.000+01:00

I juni fick lillebror vattkoppor och blev prickig så stor han var. Han har fortfarande ett par märken kvar efter kopporna.
Storebror gick på sommarsimskola och blev jätteduktig på att simma och dyka. Men den största händelsen var utan tvekan hans första skolavslutning! En rörd mamma sjöng "Den blomstertid..." och såg storebror gå in i kyrkan med de andra barnen.

Juli

2011-12-30T22:41:00.000+01:00

Juli månad och det växte så det knakade i trädgården. På High Chaparal smällde det av gevärseld och lillebror blev utsatt för tågrån. Vi åkte till Skåne på en kylslagen semester men barnen lekte på stranden ändå. Glimmingehus besöktes och flera andra skånska sevärdheter.

Augusti

2011-12-30T22:31:00.000+01:00

I augusti började båda sönerna skolan och dagistiden var förbi. Lillebror i förskoleklassen och storebror i ettan. I simskolan tog storebror tre märken i ett svep. Rena rama sälen! Skördetiden var i full gång och det kokades, saftades och frös in.
I Ullared köptes vinterkläder på rekordtid och jag testade Vanish hela utbud på fläckiga kläder.

September

2011-12-30T22:21:00.000+01:00

September var en vacker månad med sol och värme. I trädgården blommade lavendeln ovanligt länge. I min tvättstuga landade en ny tvättmaskin som inte hoppar omkring när den centrifugerar. Jag lyssnade på julsånger och planerade julkonserten och beslöt mig för att skippa socker och kolhydrater. Maken och jag unnade oss en helg i Jönköping med boende vid Vätterns strand. Dock blev vår utsikt en tråkig bakgård...
Min händige son byggde en fladdermusfälla men har än idag inte lyckats något vidare med jakten.

Oktober

2011-12-30T22:08:00.000+01:00

Oktober var en händelserik månad. Maken var i Italien och jag var hemma med en sjuk lillebror. Kasper var också sjuk och fick antibiotika efter en sammandrabbning med Gula Hämnaren.
På jobbet ystade vi ost och hemma karvades det pumpor på löpande band. Utanför stugknuten hade vi älgbesök och jag lyckades fånga älgkalven på en kornig bild.

November

2011-12-30T22:00:00.000+01:00

I november fyllde lillebror 6 år och huset var fyllt med kalasande barn. Jag gjorde en stapplande start som författare till en följetong. (Som kommer att hänga med in på det nya året!) Pepparkakor bakades och Kasper berättade om livet som katt hos oss.

December

2011-12-30T21:55:00.000+01:00

Snö var en bristvara under december månad. När den väl kom och fanns kvar några dagar bodde barnen nästan utomhus. Annars präglades december av nervositet inför julkonserten och förberedelser inför julen. En grön jul med många plusgrader och med kantareller i skogen.

Tävling

2011-12-30T16:10:00.000+01:00

Jag tävlar om en Bosch Ixo Vino hos fru Sätterlund.

Hitta hem: Del 15

2011-12-29T22:42:00.000+01:00

Peter Murphy gäspade där han satt bakom ratten i sin Range Rover. Han hade landat tidigt på morgonen på Heathrow efter en signeringsresa på Irland. Den senaste boken om kommissarie Norton hade precis kommit ut och han hade rest runt på den gröna ön och träffat sina läsare. Nu längtade han hem till den egna sängen efter de obekväma hotellsängarna. Peter hade inget emot att träffa sina läsare. Tvärtom, det var alltid roligt att diskutera och få synpunkter från dem han mötte. Men han gillade inte att sova borta och sängarna var antingen för hårda eller för mjuka.
Det hade nog gått fortare att ta den större vägen till Henlow men Peter var uttråkad och föredrog omväxlingen på småvägarna. Ett inte helt problemfritt val insåg han efter en stund. På sina ställen var det ordentligt halt och han tog det lugnt trots säker bil och bra däck. Peter höjde musiken på radion och sjöng med lite lågt till Johnny Cash. Längre fram på vägen såg han något ligga vid vägkanten. Han muttrade för sig själv något om bönder som inte kan hålla koll på vad de hade på släpet och svängde ut mot mitten av den smala vägen. Inte förrän han nästan kört förbi såg han att det var en människa som låg där på vägkanten. Han stannade bilen och skyndade sig ut.
Det var en ung kvinna som förmodligen halkat på en isfläck och slagit i huvudet. Det syntes en blodfläck bredvid hennes huvud. Peter kollade pulsen och konstaterade lättad att hon levde men var ordentligt nerkyld. Han ringde efter ambulans samtidigt som han började rota runt bak i Range Rovern efter en filt att lägga över henne. På larmcentralen meddelade de att ambulans var på väg och Peter började stoppa om filten runt kvinnan på marken. Hon var söt såg han, i hans sons ålder eller kanske lite äldre. Han försökte få in filten under henne utan att lyfta för mycket på kroppen, han var inte säker på om det var bra att lyfta henne om hon slagit i nacken.
”Man skulle nog gå någon första hjälpen kurs.”, mumlade han och la sin jacka över henne också. Han satt på huk bredvid henne och höll koll på hennes andning. Den var lugn och regelbunden tack och lov, han hade ingen aning om vad han skulle göra om hon skulle sluta andas. Då och då reste han på sig och tittade efter ambulansen. Det kändes som en evighet innan den kom och ambulanspersonalen lyfte upp den skadade kvinna på båren. Peter fick tillbaka sin jacka och började leta runt i fickan efter ett visitkort när de frågade efter hans namn. Till slut hittade han ett skrynkligt exemplar och lämnade över det. Peter fick veta vilket sjukhus de körde till och satte sig sen i bilen igen. Han satt en stund med motorn på tomgång och försökte få upp värmen igen efter att ha suttit utan jacka så länge. Han funderade över ödet, hade han inte varit så trött och uttråkad hade han kört den vanliga vägen hem. Under tiden han väntade på ambulansen varken såg han eller hörde någon annan bil. Hon hade kunnat bli liggande länge på vägkanten, kanske för länge…
Peter rös till, la i en växel och fortsatte hemåt.

Camilla öppnade ögonen och började stöna när hon kände hur det dunkade i huvudet på henne. I samma stund började hon må illa och kände att hon behövde kräkas.
”Mår du illa lilla vän?”, sa en kvinna bredvid och en skål hamnade lägligt under hakan på henne.
”Du har ramlat och slagit i huvudet och är på sjukhuset här i Milton Keynes. Du blev ordentligt nerkyld eftersom du låg på marken en stund så vi behåller dig här några dagar.”
Camilla slöt ögonen igen och försökte fatta vad sköterskan sagt. Hon hade ramlat men Camilla hade inget minne av det. Kroppen kändes stel och huvudet dunkade något förskräckligt.
Några timmar senare mådde hon lite bättre. Huvudet värkte fortfarande men hon kunde sitta upp utan att kräkas och hon frös inte längre. En sköterska hjälpte henne ringa till Annie som kom någon timme senare. Annie kom med andan i halsen och med en arg men orolig röst skällde hon på sin vän.
”Vad fasen ska du ut i ottan och göra? Glashalt ute, men du måste nödvändigt ut och gå! Du hade kunnat både slå ihjäl dig och frysa ihjäl!”
Hon kom fram till sängen och gav Camilla en hård kram.
”Du skrämmer livet ur mig! Dessutom vill jag inte bli av med min bästa stalldräng.”, sa Annie med ett leende.
De pratade en stund och Annie frågade vem som hittade henne och ringde efter ambulans. Camilla kom på att hon inte hade frågat om det och ringde efter sköterskan för att fråga. Sköterskan kunde inte hjälpa dem men lovade att försöka ta reda på det. Efter en stund kom hon tillbaka.
”Det var en man som heter Peter Murphy som hittade dig. Han körde genom Astwick av en tillfällighet och såg dig ligga på marken. Jag har hans namn och adress här om du vill ha det.”
Hon lämnade en lapp till Camilla som tackade för hjälpen. Annie läste på lappen och såg fundersam ut.
”Peter Murphy… Jag känner igen det namnet men kan inte komma på varifrån. Känner inte du igen det?”
”Ingen aning.”, sa Camilla. ”Ett vanligt namn men ingen jag känner.” Hon la lappen på sängbordet.
”När får du åka hem?”, undrade Annie. ”Jag kan ju hämta dig så slipper du ta taxi.”
”Ett par dagar vill de att jag stannar. Det var en ordentlig smäll tydligen och det känns!"
Annie stannade en stund till och lovade att komma och hämta henne när hon skulle hem.
När Camilla vaknade ett par timmar senare stod en bukett blommor på sängbordet. Förvånad ringde hon på sköterskan och frågade vem som lämnat dem.
”Ett blomsterbud kom med dem, men är det inget kort i buketten?” Hon hjälpte Camilla att titta efter kortet och läste upp det när hon hittade det.
”Krya på dig och hoppas du fått upp värmen! ” läste hon. ”Undertecknat Peter Murphy. Åh, det var ju han som hjälpte dig. Vad omtänksamt och skicka blommor! Murphy… Heter inte han det som skriver de där spännande deckarna?”, sa hon och tittade frågande på Camilla.
”Ingen aning, jag läser inte deckare. Men blommorna är fina i alla fall!”
Två dagar senare var hon så pass återställd att hon kunde få åka hem. Läkaren ordinerade vila och absolut inget arbete på minst två veckor. Annie mer eller mindre tvingade henne att stanna hos dem de första dagarna i alla fall.
Efter en vecka hemifrån var det en lättad Camilla som återvände hem. Hon tände i kaminen och satte sig med en belåten suck i soffan. Hemma! Hon letade fram adressen till den okände räddaren och bestämde sig för att söka upp honom och tacka så fort hon blev återställd. Det var drygt att gå hemma och inget göra men läkarna hade förklarat allvaret i att anstränga sig för tidigt. Hon hade fått en ordentlig hjärnskakning och skulle hon klara sig utan bestående men var det vila som gällde.
En vecka senare satte hon sig i bilen för att leta upp räddaren i nöden, Peter Murphy. Hon tittade på kartan hon skrivit ut och snirklade fram på vägen till Henlow. Efter en stunds letande hittade Camilla vad hon hoppades var rätt hus. För säkerhetsskull läste hon på brevlådan innan hon ringde på. Strax efter hörde hon steg innanför dörren och en man öppnade och tittade lite frågande på henne. Camilla sträckte fram handen och presenterade sig.
”Camilla Berg, du hjälpte mig när jag ramlat och slagit i huvudet. Jag ville bara tacka för hjälpen och ge dig den här.”Hon räckte fram en blombukett.
”Ja, nu känner jag igen dig! Hur är det med dig, mår du bättre nu?” Han tog emot blommorna och log vänligt. ”Jag har precis satt på en kanna té, kom in en stund.”
Camilla steg in i en liten smal hall och Peter visade henne vägen till matrummet. Det var ett ljust rum med glasdörrar som ledde ut till trädgården bakom.
”Slå dig ner så kommer jag strax med téet.” Peter gick iväg och Camilla såg sig om i rummet. Den ena väggen var täckt med böcker och hon gick fram för att titta närmare. Camilla hade en idé om att böcker sa en hel del om dess ägare. Hon hittade några klassiker, flera historiska romaner och en rad med böcker av skrivna av Peter Murphy! Hon tog en av dem och läste på baksidan. Den handlade om en kommissarie Norton som jagade en liga som smugglade narkotika via lyxkryssare.
”Det är den näst senaste, den senaste har precis kommit ut”, sa Peter och satte en bricka med té och bullar på bordet.
”Så du är författare,”, sa Camilla. ”Du får ursäkta men jag är ingen deckarfantast och har inte läst någon av dina böcker.”
Peter skrattade och betygade att hon inte behövde be om ursäkt.
”Nu dricker vi té och så får du berätta hur du mår och varför du är ute i halkan innan fan själv är vaken.”
Det blev flera muggar té innan Camilla åkte därifrån. De pratade om sina jobb, om oviljan att resa omkring och om mycket annat. Innan Camilla sa adjö tackade hon ännu en gång för hans insats.
Annie ringde på vägen hem och hojtade i luren:
”Nu vet jag vem han är! Jag har ju för tusan flera av hans böcker. Det är ju deckarförfattaren!”
”Jag vet.”, svarade Camilla med ett skratt. Jag har precis träffat honom och fick med mig ett par av hans böcker. Signerade! Han är jättetrevlig, hade han varit 20 år yngre så…”
Annie suckade avundsjukt och gav sig inte förrän Camilla lovat att hon skulle komma hem och visa upp böckerna och berätta om mötet.

Sötnos

2011-12-29T20:49:00.000+01:00

Visst är han söt den goe Totte?!

Tårtfest

2011-12-29T20:45:00.000+01:00

Maken fyller år och har gjort den årliga smörgåstårtan. Lika god som vanligt och så rejält tilltagen att grannarna fick smaka.

Nytt rum

2011-12-29T20:29:00.001+01:00

Storebror har gått med på att inte täcka väggarna med Star Wars-planscher så nu ska vi tapetsera om. Den gamla tapeten är sliten och fläckig. Bården högst upp med Björne känns inte riktigt rätt längre så det är hög tid att grabben får lite nytt.
Nu sover han och lillebror i gillestugan medan arbetet med rummet pågår. Lillebror fick hänga med ner eftersom store killen inte vill ligga där själv.
Än är inga nya tapeter valda men en vägg ska ha en fototapet tänkte vi. Om vi hittar någon som inte går på flera tusen vill säga. De är inte särskilt billiga, fototapeterna. Regnskog eller djungel lutar det åt i alla fall. Helst en med djur har han sagt sonen.
Nya möbler ska han få också och det kommer inte bli lätt. Rummet är litet och ska rymma säng, något att förvara allt han samlar på sig och helst ett litet skrivbord också. Men det får väl bli en tur till IKEA, de brukar ha det mesta man behöver.

Vinande vindar

2011-12-27T21:40:00.000+01:00

För ett år sedan var det 17 minus ute och flera decimeter snö. Det gick att göra fina islyktor som prydde verandan. I år får man hälla vatten i en hink och lägga i en ficklampa.
En ny storm ska visst dra in som om det inte räckte med det som redan blåst omkring. Natten till torsdag ska det komma in över västkusten. Vi har varit förskonade här även om det blåst ordentligt. Men Kasper ogillar när det smäller i plasttaket på altanen och viner runt husknuten. Han blir orolig och vet inte om han ska vara ute eller inne.
Nä, nu vill jag ha en alldeles normal vinter med snö och minusgrader. Dessutom vore det trevligt med lite besök från rådjuren.

Hitta hem: Del 14

2011-12-27T12:33:00.001+01:00

Hon träffade inte Jamie mer efter det att han flyttat ut. Annie nämnde i förbifarten en gång att han flyttat tillbaka till Manchester. Camilla var lättad när hon hörde det. Hade inte han flyttat därifrån hade hon gjort det. Att möta honom då och då var mer än vad hon klarade av.
Annie försökte prata med Camilla några gånger om vad som hänt mellan henne och Jamie. Men varje gång bad Camilla henne vänligt men väldigt bestämt att sluta. Hon stängde in minnena, sorgen och tiden med Jamie långt inne och ämnade behålla det där. Så länge hon inte rotade i det gick det hyfsat bra. Kanske inte så lyckat i längden men för stunden var det en utmärkt lösning tänkte Camilla.
December kom och Sandys ettårsdag firades med stor fest. Den lilla tösen uppvaktades av släkt och vänner och hon njöt av all uppmärksamhet. Sam, Martins bror, höll sig hela tiden i närheten av Camilla och hon visste inte riktigt hur hon skulle agera. Hon var artig och snäll mot honom men ville inte uppmuntra honom ifall det nu var så att han var intresserad av mer än vänskap. Annie drog in henne i köket och sa med låg röst.
”Kom igen nu, Annie. Du måste komma ut och leva lite nu. Sam är en snäll kille, ge honom en chans i alla fall.”
Camilla suckade och gav Annie en trött blick.
”En chans? Jag är nöjd med mitt liv som det är, så varför riskera det? Sam är en bra kompis och så ska det förbli. En kompis, inget annat. ”
Annie öppnade munnen för att säga något mer men blev avbruten av Camilla.
”Jag mår bra Annie så du kan sluta oroa dig. Tack för en underbar fest, nu ska jag in och krama om min favorittjej innan jag åker hem.”
På vägen hem började Camilla tänka på julen och om hon skulle åka till Gunnel. Tankarna gled iväg till förra julen hemma hos Jamies mamma och det högg till i henne. Hon tvingade bort minnena och började fundera på julklappar istället. Hon skulle ringa Gunnel nästa dag och höra om hon kunde komma och sen kolla flygtider och beställa biljett. När hon kom hem lyste det välkomnande i huset. Hon hatade att komma hem till ett mörkt hus och tände alltid lampor lite här och var innan hon åkte. En ny vana hon hade lagt till med sen hon blev ensam.
Det skulle inte bli någon Sverige-resa visade det sig när hon pratade med Gunnel dagen efter. Gunnels dotter hade bjudit hem henne till sig den här julen så hon skulle vara bortrest. Camilla försäkrade att det gick bra ändå, hon kunde fira jul med Annie och Martin istället. Lite deppigt tyckte hon det var men det sa hon inte. Att vara utan egen familj innebar tyvärr att det inte var självklart att man hade någon att fira tillsammans med. Man fick förlita sig till vänners gästfrihet och omtanke istället.
Annie bjöd hem henne till dem på juldagen när hon fick höra att Camilla blev kvar hemma över julen men julaftonen skulle hon få fira på egen hand. Det bekymrade inte Camilla som köpte hem något gott att äta, gjorde godis och såg fram emot en lugn kväll hemma. Gunnel hade skickat ett par julklappar som låg under den lilla granen i vardagsrummet och väntade på att bli öppnade.
Sent på julaftonskvällen satt hon framför brasan med en mugg glögg i handen. Snart nytt år igen. Camilla tog en klunk glögg och funderade på sin framtid. Skulle hon stanna i England eller flytta tillbaka till Sverige? Med det jobbet hon hade spelade det egentligen ingen roll var hon bodde. Hon hade sina vänner här och dem skulle hon sakna om hon flyttade. Att hela tiden bli påmind om tiden med Jamie var påfrestande hur mycket hon än försökte trycka undan minnena. Hon drack ur det sista av glöggen och la in ett par vedträn. Nåväl, det var inget hon behövde bestämma precis nu.
”God jul mamma och pappa!” Camilla lät fingret glida över fotot på sina föräldrar och gick och la sig.
Det blev ingen flytt till Sverige. Efter julfirandet hos Annies familj insåg hon att bättre vänner inte gick att uppbringa någon annanstans. Det vore idiotiskt att lämna dem och ett liv som hon faktiskt trivdes med.
För en gångs skull blev det en riktig vinter i Astwick. Annie stortrivdes med snön och kylan på sina promenader i byn och dess omgivningar. Hon hade blivit tillfrågad om ett samarbete med en redan etablerad barnboksförfattare och smickrad tackat ja. Livet ordnade sig riktigt bra och hon trivdes med att ha mycket att göra. Det nya uppdraget innebar en del resor till London för genomgång och planering. Någon gång följde Annie med och de passade på att ta en dag på stan med shopping och god mat. Annars såg Camillas dagar för det mesta likadana ut oavsett veckodag. En promenad tidigt på morgonen, frukost, arbete, lunch, arbete och sen en sväng till Annie och stallet. Enformigt kanske men rutinerna gav en trygghet som Camilla trivdes med.
I början av mars hittade vårsolen fram och snön började smälta undan för undan. Pölar av smältvatten låg lite här och var och Camilla började längta efter vårblommor och fågelsång. Med våren kom ljuset och hon var ofta ute i ottan på sina promenader. När Camilla kom tillbaka hem igen åt hon frukost och satte sig pigg och vaken vid ritbordet.
Det kom ett bakslag i mitten av mars och Camilla såg att ett tunt snölager lagt sig under natten när hon drog upp rullgardinen. Hon suckade lite när hon såg det, hur mycket hon än älskade en vit vinter så ville hon ha vår nu. Camilla svepte halsduken om sig och gick ut. Det var en tidig lördagsmorgon, klockan hade knappt passerat 6 när hon låste dörren bakom sig och började gå på vägen mot byn.
Hon var några hundra meter från själva byn när fötterna försvann från marken och hon landade med en duns. En frusen vattenpöl låg dold under snön och hon halkade när hon tog ett steg ut på den och föll handlöst. Hon hörde smällen när bakhuvudet slog i gatan men kände inget. Camilla låg någon minut och tittade upp på den bleka morgonhimlen innan hon försökte resa sig. Hon stönade till när det började dunka i bakhuvudet och en våg av illamående kom över henne. Hon hade nästan lyckats sätta sig upp när det svartnade för ögonen och hon föll ihop på vägen igen. Hon låg som ett mörkt bylte på vägkanten omgiven av snö som började smälta runt om henne.

Hjärtan från mina hjärtan

2011-12-26T21:42:00.000+01:00

De här vackra örhängena fick jag av mina älskade killar. Världens goaste killar har jag!

Nu är glada julen slut, slut slut

2011-12-26T21:35:00.000+01:00

Så här på annandagen och julens sista dag träffades vi hos lillasystern min. Pappa, bästa kusinen med man och min familj träffades i Hovmantorp för julmiddag och paketbyte. Syrran hade gjort en kanongod köttgryta som var perfekt så här efter all julmaten. Jag hade med mig ostkaka från Vrigstad (den godaste) så det blev klassisk efterrätt.
Barnen fick ännu mer julklappar och även gubben min fick paket. Inne på Maxi hade jag hittat en bok om armbandsur som jag visste att han bläddrat i tidigare. Så när vi var där idag smög jag ner den i kundvagnen och gömde den under två tulpanbuketter. Nu kan han läsa och beundra klockor från när och fjärran. Min julklapp från honom kommer i ett annat inlägg.
Julkalaset blev lika trevligt som det brukar vara och barnen åt nog 200 pepparkakor var och drack flera liter saft. Inte konstigt att det behövdes kissepaus på vägen hem!
Nu är julen slut och i morgon är det arbetsdag igen. Men barnen är lediga eftersom maken är ledig i mellandagarna. Nu hoppas jag bara att vintern kommer också och att det här blöta, blåsiga eländet är över snart.

Julaftonen 2011

2011-12-25T20:31:00.000+01:00

Julaftonen kan sammanfattas som lugn, matrik och väldigt mysig. På morgonen kom farmor och farfar och delade ut klappar till barnen. Stor glädje och papper som revs upp, precis som det brukar vara när barnen får paket. På förmiddagen byggdes det lego och installerades tv-spel.
Mitt på dagen dukades julmaten upp. Sill, lax, skinka korv, köttbullar med mera lades upp på fat och bars in till det dukade matbordet. På spisen fanns en gryta med dopp och julmiddagen kunde börja.
Vi åt och åt och det smakade ljuvligt! När vi svalt den sista sillbiten var vi mätta upp till öronen.
Vi slappade och njöt av julfriden tills det var dags för Kalle Anka och en VÄLDIGT nervös Kalle Moreus. Men vilket stolpskott hade kommit på inredningen i studion? En bedrövlig dekor i vitt, lila och orange. På julafton?! Nä, inget julmys där tycker jag.
Kaffe och fika intogs till Kalle och han såg likadan ut som när jag var liten. För min del spelar det ingen roll om jag missar programmet men det gäller att hjärntvätta barnen att det hör julaftonen till.
Halv 5 kom jag till jobbet efter att ha släppt av övriga familjemedlemmar hos svärisarna. De gamle på jobbet var jättetrötta efter julfirandet och den goda maten. Många kröp till sängs tidigt så det blev en lugn kväll på jobbet. När jag slutade och kom till svärföräldrarna åt de risalamalta, snacka om timing!
När vi kom hem vid 10 på kvällen hade jag gärna lagt mig men klockan 11 var det midnattsmässa och jag skulle sjunga.
I kyrkan var det levande ljus överallt och så fantastiskt vackert. Det var en fröjd att sjunga om det inte vore för en sak. Saltet i julmaten! Har ni sett scenen "Mina jag och Irene" när Jim Carrey är extremt torr i munnen?
( http://www.youtube.com/watch?v=z8X09Nmftos ) Något liknande hände mig. Innan jag gick upp för att sjunga drack jag lite vatten men inte hjälpte det! Halvvägs in i sången var saliven nästan slut och överläppen började haka upp sig i framtänderna. Paniken växte men jag lyckades härda ut tills jag hade några takters paus och kunde jobba upp lite fukt i munnen.
Kvart i ett somnade jag som en klubbad efter en mycket bra julafton.

God jul!

2011-12-23T23:22:00.002+01:00

GOD JUL ALLA MINA VÄNNER!

Hitta hem. Del 13

2011-12-23T22:51:00.002+01:00

Camilla vaknade i gryningen av att huvudet höll på att sprängas och att munnen var helt intorkad. Hon vacklade ut till badrummet, lyckades motstå känslan att behöva kräkas och fick i sig lite vatten från kranen vid tvättstället. Med ostadiga steg gick hon mot sovrummet men vände när hon fick se den tomma dubbelsängen. Med ett stön la hon sig i soffan igen och slöt ögonen.
Om det inte vore så tragiskt kunde man se ett ödes ironi i det som hänt. Den före detta älskarinnan hade själv blivit bedragen. Camilla la sig på rygg och tittade upp i taket som tycktes snurra runt, runt. Var det här straffet för hennes relation med Hans? Kanske var det här precis vad hon förtjänade, att någon hon älskade utsatte henne för precis samma sak som Hans fru blivit utsatt för. Det bar emot, men hon kunde se en viss rättvisa i situationen.
Rättvist eller inte, hon saknade Jamie så det gjorde ont i henne och hon undrade var han var nu. Var han kanske hos henne, den där mörka? Hade han åkt direkt dit när han lämnat henne igår? Det slet i hjärtat på Camilla av tanken att han kanske låg bredvid den där andra nu. Hon kände sig kränkt, sårad och så otroligt ensam där hon låg och snyftade i soffan.
Någon timme senare lyckades hon resa sig utan att hela omgivningen gungade. Efter en lång dusch kände hon sig så pass återställd att hon klarade av att sätta på en kanna kaffe. Hon stod och lyssnade på kaffebryggarens puttrande när hon hörde Jamies bil stanna utanför. Hon stelnade till och visste inte om hon ville slänga sig om halsen på honom eller be honom försvinna ur hennes åsyn för alltid. Han kom ut till henne i köket och lutade sig mot dörrposten.
”Vi måste prata om det här Millie” sa han och gav henne en bedjande blick.
”Varför Jamie? Hur fasen kunde du svika mig så här?”
”Du var ju aldrig här! Ditt förbannade jobb var tusen gånger viktigare än oss. Du säger att du vill satsa på oss men ditt jobb kommer alltid före!”
”Det handlade om några veckors arbete! Jag var inte borta i flera år. Men tydligen så var jag inte värd att vänta på utan du slänger dig i första bästa bruds armar! Hur länge har du träffat henne egentligen? Var det kanske där du var när du jobbade på kvällarna?” Camilla var så arg att hon skakade.
Jamie svarade inte. Camilla spände ögonen i honom och frågade igen:
”Hur länge?”
”Ett par veckor… Snälla Camilla, det var ett misstag! Jag var arg för att du var borta jämnt. Jag kände mig ensam men jag var en idiot. Vi kan lösa det här, det måste gå!”
Jamie kom fram till Camilla och försökte ta hennes händer. Hon bara stirrade på honom. Han hade bedragit henne när hon var hemma för en dryg vecka sen. Hon kom ihåg hur de hade legat med varandra och tanken på hur han gått från den andra till henne gjorde Camilla spyfärdig.
”Ditt jäkla svin! Du låg med oss båda, hur fan är du skapt egentligen?! ”
Jamie försökte förklara men Camilla vägrade att lyssna. Snart var han lika arg som hon och anklagade Camilla för att egentligen inte vilja ha barn utan göra allt för att slippa. Camilla undrade hur fasen önskan att skaffa barn gick ihop med att ligga med andra så fort hon vände ryggen till. Grälet fortsatte och fortsatte, ord som inte gick att ta tillbaka slängdes i ansiktet på den andre. Till slut orkade inte Camilla mer.
Hon var helt kall inombords. Med ett förvånansvärt lugn vände hon sig till Jamie och sa:
”Jag åker iväg några timmar. När jag kommer tillbaka ska du och dina saker vara borta. Lås dörren när du går och lägg nycklarna i brevlådan”
Camilla gick förbi en förtvivlad Jamie och ut till bilen. Händerna skakade när hon satte i nyckeln men hon lyckades starta och styrde ut på vägen. Hon körde mot Annies gård och hoppades att hon skulle vara hemma. Att vara ensam nu var mer än hon klarade. Camilla behövde någon som höll om henne och sa att allt skulle bli bra. Saknaden efter föräldrarna gjorde sig påmind, nu hade hon behövt sin kloka, snälla mamma.
Annie var tack och lov hemma, hon höll på att göra frukost när Camilla kom in i köket. Snyftande satte sig Camilla på en stol och berättade att det var slut. Med en mugg té i handen och Annies arm om axlarna berättade hon allt. Om Jamies otrohet, att det var vad hon förtjänade efter förhållandet med Hans och att hon aldrig mer ville se Jamie. Annie strök henne över håret och sa att hon fick bo hos dem ett tag om hon behövde. Camilla tackade för erbjudandet men sa att det var lika bra att vänja sig med att bo själv med en gång.
När Camilla kom hem igen på eftermiddagen kändes huset ödsligt tomt när hon öppnade dörren. Jamie hade tagit med sig sina kläder och en del annat som var hans. På köksbordet låg ett brev med hennes namn på. Camilla tog upp det och tittade på en stund innan hon skrynklade ihop det oläst och slängde det. Hon ville inte ha något med honom att göra mer. Att hon fortfarande älskade honom gjorde inte saken lättare. Hon skulle klara det här. Hon hade tagit sig igenom föräldrarnas död som tjugoåring och skulle ta sig igenom det här också.
Camilla tog ett djupt andetag och gick in i sovrummet för att byta sängkläder. Jamies täcke och kudde knölade hon ner i ett par kassar och bar ut till soptunnan. Hon fortsatte runt i huset och plockade undan det som Jamie missat att ta med sig eller som påminde om honom. Kartongen bar hon ut till uthuset och ställde längst in under arbetsbänken. Camilla drog fram dammsugare och golvmopp och började bokstavligen städa bort Jamie från sitt hem. När hon var klar senare på kvällen var hon helt slut och mot all förmodan somnade hon så fort hon la sig.
Veckorna som följde var allt annat än lätta. Camilla såg till att hålla sig sysselsatt med olika reklam- och tidningsjobb. Jobbade hon inte målade hon egna tavlor eller hjälpte Annie i stallet. Hon höll igång så hon stupade i säng på kvällen. Varje morgon steg Camilla upp tidigt på morgonen för en långpromenad innan hon började jobba. Jamie ringde några gånger och ville prata men varje gång la hon på luren i örat på honom. Camilla kunde omöjligen förlåta hans otrohet.
Vintern närmade sig och Camilla började må allt bättre. Till hennes glädje sålde böckerna riktigt bra så inkomsterna från dem plus de andra uppdragen hon hade gav henne en bra inkomst varje månad. Annie och de andra i gänget försökte få ut henne på olika fester men hon föredrog att hålla sig hemma. Hon misstänkte att de skulle försöka para ihop henne med en ny lämplig man och det var det sista hon var intresserad av. Camilla såg ingen som helst mening med att ge sig in i en ny relation och riskera att bli sårad igen. Hon skaffade sig hellre en hund än en ny man.

Min nya kärlek

2011-12-22T21:40:00.001+01:00

Jag har hittat en ny kärlek! Barnen och jag åkte till bästa vännen M innan idag. Vi skulle titta på hennes små valpar som hennes shih tzu-hanne är pappa till. Två valpar från kullen har hon, Snoddas och Totte. Det är den lite mörkare valpen som är min nya kärlek. Totte som han heter kröp upp i knät på mig direkt och där la han sig ner och blev kvar. När vi fikade passade bröderna hund på att ta en tupplur. De sov som stockar som bara små valpar kan göra.
Efter lite mat kröp Totte upp i knät på mig igen och mitt hjärta smälte. Det blev en hel del mys och kel innan jag kunde slita mig och åka hem. När vi kom utanför dörren öppnade M dörren och Totte sprang ut på trappen. Han hade gnällt när jag gick! Så antingen saknade han mig eller så behövde han gå ut efter maten. Men han blev i alla fall väldigt glad när jag gick bort till honom och klappade om honom en sista gång. Jag måste åka dit snart igen!

Lotta och livet

Vårkänslor

Vardagslyx

Naturen runt knuten

Som ett lån: Del 4

Biokväll

Black Books

Som ett lån: Del 3

Underhållande skräp

Förrådsfynd

Knäkoll

Knäelände

Som ett lån: Del 2

På tur med och utan katt

Stockaryds Stationscafé

Fyndat

38 graders skillnad

Bit för bit

Baskade Blogger!

Som ett lån: Del 1

16 minus i morse

*Trumvirvel*

Rådjursbesök

Pockar på uppmärksamhet

Ta det kallt

Äntligen hemma

Tävling

Kompetenta mångsysslare

Övervakad!

Efter mycket möda och besvär

Petra, nej tack

Lysande blomma

Ingen mesig mes

Utflykt till Tallbacken

Tävling

Tävling

Opera

Samlarutställning

Snö och politik

Djungelrummet

Lantliv

Svajigt men glasklart

Möbelköp

Ibland blir det lite tungt...

Ny följetong?

Djungeln är på plats

Kalasgod kotlettrad

Ljusare och ljusare...

Söndag, latdag

Detaljer

Tävling

Ett evigt kånkande

Tävling

Bowling

Föreläsning med jobbet

Tack Mi!

Med nål och tråd

Tävling hos Ejmis

Snöfall

Ålderstecken

Riktiga män

Tävling

Vaken

Djungelrum

Nu är glada julen verkligen slut

Tävling

Jul-slut

Hitta hem: Slutet

Väckt av vinden

Tidsresa

Hitta hem: Del 16

Tävling

Nyår

~*~*~*~*~* GOTT NYTT ÅR *~*~*~*~

Tävling

Året 2011

Januari

Februari

Mars

April

Trumvirvel

~~~~~ GOTT NYTT ÅR ~~~*~